Solna stad tycker t ex att de kommer göra en gräns mellan Stockholm och Solna istället för att låta städerna flyta ihop och att Stockholm har en höghusfixering.
Privatpersoner gillar inte att husen är höga, att de är fula och vad mer de kan hitta på för att sinka byggander av Norra Stations-området.
Eftersom Stockholm med omnejd förtätas och det verkar som om alla lantisar ‘måste’ flytta till Stockholm för att få jobb, så måste man snart börja bygga på höjden. Tar marken slut finns det inga andra alternativ.
Det är löjligt att fortsätta att tro att Stockholm är en småstad, som inte ska högra hus än 5 våningar. Om vi ska ha en bra infrastruktur så innebär det också att bygga höghus.
Enl Aftonbladet så är vårens inredningsfärg pastelliga färger som ljusgult, ljusblått och ljusrosa.
Själv tycker jag att pastelliga fräger blir lite väl blekt och osynligt. Kanske att inreda ett babyrum i ljusgult.
Annars menar de på att gul, och stark gul ska vara en ny färg. Och blått och lila, troligtvis pga Avatar.
Själv är jag mycket för starka färger. I köket har vi orange, i badrummet grönt med rosa o blå inslag. I hallen rött, i vardagsrummet brunt med limegröna accenter och i sovrummet är det brunt och guld.
Jag drömde att telefonen ringde här hemma hos oss och att JK svarade, säger till personen ifråga att jag sover och att jag inte kan ta samtalet nu. Klockan var 23.30 i drömmen.
Efter en stund lägger han på luren och kikar in i sovrummer och ser att jag är vaken. Jag frågar vem det var. Han svarade att det var prefekten som ringde och att det var något viktigt jag behövde veta idag för imorgon skulle det ske stora förändringar.
Jag tar telefonen och ringer upp till prefekten. Han pratar först lite ditt och datt och sen säger helt abrupt att de har bestämt på ett möte idag att jag ska få gå från jobbet, alltså bli avskedad.
Jag blir alldeles paff. Kommer mig inte för att säga något annat än att jag inte vill gå tillbaka till jobbet och att de får betala lön under uppsägningstiden men att jag inte är på jobbet.
Självklart svarar prefekten. Vi hade tänkt att du skulle få lön till sommaren.
Samtidigt blir jag förbannad och tänker på att min chef hade suttit och frågat mig om och om igen om inte projektet jag arbetade med var roligt. Och att jag gjorde ett bra jobb.
Säger det men får ingen respons.
Sen vaknar jag.
Det konstiga är att visa delar av drömmen är alltså verkliga saker som hänt. Nej inte att jag blivit avskedad, men just det om min chef.
Vad äter du för mat på fredagen när arbetsveckan är slut?
Själv har jag ingen direkt favorit, men ofta så går jag och JK ut och äter. Skönt att bli uppassad och man har inte direkt bråttom hem eftersom arbetsveckan är slut.
Men jag har förstått att för många är fredagsmiddag = taco.
Genom facebook och arbetskamrater så är det tydligen ett måsta att äta tacos på fredagar.
Hur har det blivit så? Kan någon ge mig ett svar eller ge ett förslag.
På årets Oscarsgala var det amerikanska patroism som vann.
Filmen The Hurt Locker vann Bästa film plus fem kategorier till.
Även om man anser att the Hurt Locker är en kritisk krigsfilm så handlar det fortfarande om att man hyllar den amerikanske soldatens hjältemod och hans lidande.
Mark Boal fick en oscar för bästa originalmanus, och filmen var såklart the Hurt Locker och han dedikerade sitt pris till de amerikanska soldater som riskerar sina liv i Irak *gäsp*
Nej jag är besviken, jag trodde faktiskt inte att den amerikanska patroismen skulle tränga sig in i Oscars akademin. Men jag är väl blåögd.
En man med litet ansikte - Helene Tursten, den här boken har tagit lång tid att lyssna på. Magdalena In de Betou har läst boken och har varit så förbaskat tråkig, hon läser som om hon läste en sagobok, och det funkar inte när man läser en deckare.
Jag gillar inte Helene Turstens sätt att skriva deckare, det blir för familjärt, det handlar mycket om hennes känslor i familjen och spelet mellan dem. Hur hon tar hand om sin mamma och bekymrar sig om henne.
Hade hon skippat deckar-biten hade det blivit en skönlitterär roman om familjedrama.
Gillar man kvinnliga deckarförfattare så kanske man vill läsa bara för att, men annars ska man spara ögon och öron och ta något som är bättre
Det går att läsa i flera tidningar idag att skådespelaren Emil Forselius har tagit livet av sig.
De flesta i hans bekantskapskrets visste om att han led av depressioner.
Han hade skrivit ett avskedsbrev till sin son. Och hans mamma berättar att han älskade sin son över allting annat.
I slutet av artikeln i Expressen säger hans mamma; ”- Han hade allt. Han hade sitt barn, sina fina roller, han hade oss och sin syster. Han hade så många. Men ändå räckte det inte.”
Tyvärr så visar dessa ord att hans mamma inte förstår vad en depression är. Det handlar inte om vad man har i livet. Det handlar om vad som händer inuti en. Att allt blir så nattsvart att man inte ser någon anledning att leva vidare, fast man har det så bra.
Oftast känner man att man inte är värd allt det där fina, och visst kan man vara glad utåt, ett spel för gallerierna, medans man är alldeles tom och svart inuti sig själv.
Det viktigaste är att söka hjälp när man mår så dåligt, fast man inte vill, fast man inte är värd det, fast livet känns helt slut.
Antidepressiv medicin funkar - faktiskt. Och får man dessutom hjälp av en terapeut så har man en lång väg att gå tillbaka, men man kommer tillbaka, även om det kommer att finnas svarta hål på vägen.
Det är viktigt med stöd runt omkring sig, av vänner och familj som förstår att man inte ‘löjlar’ sig, som inte säger att man ska ‘rycka upp’ sig. Utan som bara finns där och visar att de älskar en fast man inte är värd det.
Jag delar sorgen med hans familj och vänner och hoppas att hans son växer upp till en bra grabb som förstår att hans pappa älskade honom trots att han tog livet av sig. Att han inte menade att såra sin son, men att mörket tog över.
Jag och JK älskar film, vi pratar film och ser mycket på film.
Vi går kanske inte så där jättemycket på bio men vi köper gärna film och hyr även film.
Förr har man alltid varit tvungen att gå till videobutiken för att hyra film, och filmen (alltså DVD-skivan) har inte alltid varit i bästa kvalité eftersom folk inte är så försiktiga när det inte är deras egna grejer.
Dessutom ska man ha besväret med att lämna tillbaka filmen.
Nu kan man hyra film online. Och det funkar jättebra.
Jag prenumererar på ett nyhetsbrev från MovieZine, och då får man en gratis film från Film2Home varje vecka.
Så första gången vi testade var med en gratisfilm och det fungerade jättebra. Nu har vi även hyrt film via dem och det funkade lika bra.
Så fr o m nu kommer vi inte gå till videobutiken, det är lättare att sitta hemma och välja och man behöver aldrig oroa sig över att filmen är uthyrd.
Ja och vad ska man säga om den? Att bara för att man har gjort Hey Baberiba och svenska folket gillade det, betyder det ju inte att man kan göra långfilm. För det kan dom inte.
Filmen är töntig och inte rolig. Den är patetisk. Dessutom är den dåligt filmad och alldeles för hackig i historien.
Vill du fördriva 1,5 timme och har lite pengar över så är den väl ok att hyra. Men förvänta dig inte något enastående.
Den fd polischefen som har avslöjats som pedofil och tydligen nu även hallick är en person som gör att man undrar hur det står till med dagens män.
Han har innehaft en hög ställning inom ett yrke som ska skydda människor i samhället mot ‘buset’ (som polisen kallar dom). Samtidigt är han själv det värsta buset som går i ett par skor.
Inte bara att han visar ett totalt förakt för kvinnor och barn, genom att utnyttja dem både sexuellt och att sälja dem till andra.
Utan just för att han har suttit och påstått att han är för jämlikhet och ljugit för alla. Alla på sitt jobb, alla inom rättsväsendet, alla inom media, alla i facket osv osv osv
Jag är inte för dödsstraff, men jag är för dödshjälp. Länspolismästaren Göran Lindberg behöver hjälp att ta livet av sig.
