Jag gillar att äta potatismos och gör det helst själv. I många år har jag haft en potatisstöt från IKEA, den har fungerar men inte varit perfekt. För ett tag sen köpte jag Tupperwares potatisstöt och provade den igår. Den var suverän, över förväntan. Det var lätt att mosa potatisen och det blev ett rikigt fint och krämigt mos. Helt klart värt pengarna!

Till middag igår blev det en vegetarisk burgare med potatismos med ärtor i

På TV4 Nyhetsmorgon diskuterades magkänslan och om man kan lita på den. Jag tyckte diskussionen i sig var lite lam men att ämnet är intressant. Själv försöker jag att lita på min magkänsla då jag vet att den har rätt. De gånger jag struntar i vad magkänslan säger går det oftast fel. Så ja, jag tror att man kan lita på magkänslan. Människan är så mycket mer än hjärna och förnuft och vi bör lära oss att lyssna på både hjärna och kropp. Där tror jag att magkänslan spelar roll, det är kroppens röst i livet.

Så, lyssna på magkänslan och lita på den

Så var måndagen den 30 augusti här och höstterminen vid Uppsala Universitet drar igång. I höst ska jag läsa Bibelvetenskap på c-nivån, fortsättningskursen i hebreiska. Jag ska även skriva mitt examensarbete, problemet är att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. Uppsatsen ska vara inom ämnet tro- och liv men även vara tvärvetenskaplig. Jag är inne på att skriva om Luther men hur vet jag inte, speciellt inte med tanke på den tvärvetenskapliga vinklingen…

I fredags gick flyttlasset och här kommer lite bilder på lägenheten. Det är en etta med kokvrå på 34 kvm. Det blev ingen bild på hallen. Här är badrummet, Nala gillar att spatsera runt på badkarskanten.

Foto: Sofie Siegers

Det stora rummet är uppdelat i en sovhörna, en TV-hörna och en mathörna.

Foto: Sofie Siegers

Foto: Sofie Siegers

Foto: Sofie Siegers

Här är mitt underbara rosa kök.

Foto: Sofie Siegers

Foto: Sofie Siegers

I går besökte jag Kärrtorpfestivalen, jag var framförallt där för loppisen men tur för mig så var Human Bridges Second Hand. Jag var på jakt efter glas eftersom jag inte hade några men efter besöket i second handbutiken hade jag fem nya glas, tre tallrikar, en ishållare (eller vad det nu heter) och en gardinkappa till köket. Dessutom hittade jag Schindlers list som pocket. Allt som allt betalade jag 58 kronor.

Under andra turen på loppisen hittade jag dessutom en spegel och en hylla för 50 kronor. Jag gillar att göra bra fynd

Inatt var sista natten hemma hos mamma och J. Jag har bott här sedan i påskas och är glad att jag kunde flytta hem. Även om vi alla visste att det var tillfälligt. Det är lätt att flytta hem igen när man är vuxen. Ibland har jag känt mig som en trotsig tonåring och ibland har det varit hur bra och mysigt som helst. Men nu är det dags att bo själv igen för första gången på lite över 2 år. Jag har ju varit sambo och mambo

Flytten var planerad till lördagen den 4 september men jag hade turen och fick nycklarna tidigare så de senaste dagarna har präglats av flytt. Både onsdag och torsdagkväll har jag fått hjälp att flytta kartonge och mindre möbler och igår var jag och mamma och shoppade mat och andra behövligheter. Ikväll flyttar vi det sista; sängen, garderroberna bokhyllan och mina kinabyråer och så självklart sängkläder, dator och lite så saker. Sen är det bara kattern kvar och dem kommer nog imorgon förmiddag…

…då får jag personligt besked från biskopen om hur det har gått i rekryteringsprocessen till prästkandidat i Stockholms stift. Innan dess ska jag hinna med ett personligt samtal med biskopen samt själva rekryteringskonferensen då jag ska ha ett teologiskt samtal med en präst.

Så det är bara att vänta ytterligare en månad, men sen är det över och jag kan planera vidare i livet. Å vem vet, kanske kan jag titulera mig prästkandidat efter den 22 september.

Tänk vad roligt man kan ha när man ska leta möbler till nya lägenheten. Då min budget inte är den största har jag valt att köpa begagnat. Så den senaste veckan har jag bevakat både Blocket och Eniros köp och sälj för att hitta en soffa. Jag var och tittade på ett riktigt bottennapp i förra veckan. En gul Mio-soffa som luktade mögel och förvarades i ett kallgarage. Men igår hittade jag min nya soffa. Det är en 2-sits soffa som är vit i botten med ett mönster bestående av hägrar, näckrosor och träd. Färgerna är rött, blått och grönt. Mycket vacker och prisvärd, 600 kronor inklusive hemkörning.

Idag har jag tittat efter ett soffbord och turen gick till Myrorna i Hjorthagen och där fanns det ett par intressanta bord för runt 300 kronor. Däremot tänkte jag avvakta med att köpa ett tills jag har flyttat in. Jag har även köpt två stolar till balkongen, dessa fyndade jag på Stadsmissionen i Gröndal för 20 kronor.

Hillevi Wahl skrev en intressant kolumn i dagens Metro. Rubriken är “Prata med barnen – inte mobilen” och handlar om hur föräldrar pratar i mobiltelefon samtidigt som de hämtar sina barn på dagis och i skolan. Hillevi menar på att detta är kränkande mot barnen. Barn som springer sin föräldrar till mötes efter en lång dag och som istället för en öppen famn möts av en disträ förälder som pratar i telefon. Det är helt absurt…

Med andra ord håller jag helt med Hillevi Wahl, inför mobilförbund vid hämtning på dagis och i skolan. Varför kan inte folk slita sig från mobilen under den stund då de återförenas med sina barn efter arbetsdagen? För det är en arbetsdag även för barnen. Tydligen är moblförbudet redan infört i Danmark och jag tycker att vi ska ta efter det. Vi behöver inte ständigt vara uppkopplade mot omvärlden, såå mycket händer det inte på 30 minuter.

Å andra sidan finns det fler tillfällen då det är rent olämpligt att prata i telefon. Till exempel om du är ute och går med ditt barn i barnvagn. Visst, ett kort samtal kan väll vara ok men att gå och prata i mobilen under hela promenaden med ditt barn är inte okej. Är det så tråkigt att umgås med ditt barn borde du kanske inte skaffat barn från första början.

Kontentan är, mer mobilvett när du umgås med ditt barn men även i umgänget med andra människor. Personligen tycker jag inte att det är så kul att umgås med någon som är klistrad till sin iPhone.

Då var det klart, den 1 september får jag tillgång till min nya lägenhet. Det är en 1a på 34 kvm och den ligger i Rågsved. Lägenheten är super fin och har en stor balkong. Tyvärr är jag höjdrädd och tycker att balkongen är läskig att gå ut på, men jag får väll helt enklet övervinna min rädsla. Hallen är vackert mörklila, badrummet nyrenoverat, det stora rummet är rymligt och grönt och köket har rosa skåpsluckor. Som ni hör är det den perfekta lägenheten för mig och katterna. Så flyttlasset går lördagen den 4 september…

…å jag börjar bli orolig. I de undersökningar som görs är det väldigt lika mellan de Rödgröna och Alliansen. Det känns som om det kan gå hursomhelt på valdagen, den 19 september. Jag hoppas dock att alla svenskar är kloka nog att rösta för Sveriges framtid och det innebär att ge Alliansen åtminstone en mandatperiod till. Att vi får möjlighet att behålla mer av vår lön samtidigt som det städas upp i bidragssystemet.

Självklart ska vi ha tillgång till fri skola, subventionerad sjukvård och ett socialförsäkringssystem. Men, det ska inte löna sig att gå hemma. Det ska löna sig att jobba, att ta hand om sig själv och sin familj. Staten ska stötta där det behövs INTE ta hand om oss svenskar. De flesta av oss är myndiga personer som klarar av att ta hand om sig själv, det behöver vi alla få känna och det ska löna sig.

Bidrag ska vara till för dem som inte är  myndiga nog att ta hand om sig själva. Sänkta skatter är ett sätt att göra detta på… Sänkta bidrag ett annat. Bidrag är varken en självklarhet eller en rättighet. För hela tiden får någon betala för dessa bidrag och det är inte rättvisa. Den som får betala mest är inte höginkomsttagaren, den som de rödgröna säger sig ge sig på. Den som betalar mest och därmed drabbas hårdast är medelinkomsttagaren som aldrig blir sjuk, som inte har småbarn och som har jobbat hela livet. Det är definitivt inte rättvist.

Så om du vill rösta för Sverige, för dig själv och för rättvisa röstar du på Alliansen!

Jag gillar att gå på bio, även om jag tycker att det blivit ganska dyrt. Tänk när man kunde gå på bio och gå lite popcorn och en dricka för 100 kronor. Det var tider det…

Hur som, igår var jag och såg den nya Karate Kid filmen med Jaden Smith och Jackie Chan. Jaden Smith spelar Dre parker, en 12-åring som flyttar från Detroit, USA till Kina med sin mamma. Anledningen till flytten är att hans mamma har fått jobb i Kina. Redan från första dagen får Dre stryk av ett gäng kinesiska grabbar som tränar någon form av Kung Fu. Efter mycket om och med får han hjälp av fastighetsskötaren till lägenheten där han bor med sin mamma. Fastighetsskötaren, Mr Han spelas av Jackie Chan. Mr Han lär Dre Kung Fu så att han kan ställa upp i en turnering mot de kinesiska grabbarna. Under tiden blir Dre även vän med en kinesisk flicka…

På många sätt liknar filmen den gamla Karate Kid från 1984. De två historierna är liknande, något utstött grabb får hjälp av en äldre man att lära sig kampsport. Får lära sig att försvara sig och att stå upp för sig men inte att använda kampsporten för att bråka. Det finns en speciell flicka med i båda…

Men samtidigt tycker jag att de har lyckats göra den nya Karate Kid unik, att storyn ändå är sin egen. Det tycker jag är ett plus och något jag faktiskt inte hade förväntat mig. Så filmen är helt klart sevärd, den är söt och trevlig trots de ganska hårda fighting scenerna. Dessutom visar filmen att kampsport inte är till för att bråka utan för att skapa fred, alltid ett plus

Idag har jag spelat in min första videosnutt på mobilen. Filmen visar Nala som attackerar mina jympadojor eller så hjälper hon mig att knuyta upp dem.  Se, bedöm själv och skratta…

En bekant sa till mig idag något i stil med “Jag kan ju inte hjälpa att det finns knarkare på McDonald’s eller på plattan. Det kan inte jag förändra.”

Men jag tror att det är skitsnack rent ut sagt. Om ingen försöker förändra och påverka skulle vi inte vara där vi är idag. Ingen skulle byr sig om miljön, fattiga eller utstötta. Vi skulle inte veta det vi vet om världen, medicin eller ekonomi. Människans nyfikenhet och medmänsklighet men även girighet och maktgalenskap gör att vi tar reda på saker. Vi försöker förändra och påverka. Vissa saker bra andra mindre bra eller rent dåliga. Då tänker jag på maktgalningar som Hitler…

Jag tror att om jag står upp för mina åsikter och värderingar så kan jag förändra. Okej, inte hela världen själv. Men om du med mig står upp för dina åsikter och värderingar kan vi komma en bit på väg. Om vi alla bryr oss om miljön kan den bli bättre, om vi alla förkastar droger kan vi bekämpa knarkodlingar och drogkarteller och så vidare

Vad tror du? Tror du att det är bättre att bara bry sig om sig själv och skita i resten eller tror du att det ligger något i det jag säger?

Hur kan det vara en rättighet att bo kvar i en dyr lägenhet i innerstan när man har sjukersättning?

Hur kan det vara en rättighet att dricka en bag-in-box på helgen när man söker fonder för medicinkostnader?

Ibland blir jag förundrar över hur vi svenskar resonerar. Vilka rättigheter vi tycker oss ha. Om man är så pass sjuk att man inte kan jobba får man rätta mun efter matsäck. Med det menar jag inte att man ska sluta bo, äta och leva men däremot får man avstå vissa saker, exempelvis den dyra lägenheten i stan och fest varje lördag. För mig är det inge konstigt. Å tro inte att jag inte vet vad jag pratar om. Det år jag fyllde 30 valde jag att säga upp mig från en fast tjänst för att få tillbaka till universitetet. I samband med det sa jag upp min lägenhet och flyttade in hos pojkvännen. Det var en förutsättning eftersom jag inte hade råd att bo själv. Sen när vi separerade hade jag fortfarande inte råd att bo själv så jag fick flytta tillbaka hem.

Det finns andra saker jag har försakat, exempelvis att klippa mig, köpa nya kläder och att resa. Ibland har jag unnat mig att klippa mig, men numera sker det två gånger om året och inte var åttonde vecka. Sist jag åkte utomlands bjöd mitt ex på resan och kläder har jag önskat mig i present. Det jag unnar mig är att färga ögonbrynen och fransarna men då går jag sällan på krogen. För mig handlar det om prioriteringar, det har varit viktigare att förverkliga en dröm än att ha en stor lägenhet och det är vikigare att bli lite ompysslad då och då än att gå på krogen. Det jag däremot inte har gjort är att söka bidrag, eller okej jag går studiebidrag men det har alla rätt till i 12 terminer. Utöver det har jag valt att klara mig själv med stöd av exet och mamma.

Det har inte alltid varit lätt och ibland funderar jag på att börja jobba så att jag kan leva igen. Å andra sidan vet jag att jag gör rätt för om några år prästvigs jag och då kommer jag börja tjäna pengar igen. Under tiden hankar jag mig fram och jobbar extra så mycket jag kan.

Kontentan är att vi svenskar, de flesta i alla fall, är trygghetsnarkomaner och anser att trygghet är en rättighet vi inte ska behöva försaka. I denna trygghet ingår att bo i samma hem hela livet, ha samma standard oavsett vad och att inte behöva försaka minsta lilla. Frågan är vem som ska betala? Alla andra som jobbar via sina skatter? Var ligger rättvisan i det?

Nej, om du förlorar inkomst behöver du göra något åt din siutation. Byta bostad, byta stad eller inriktning. Jag är övertygad om att de flesta av oss klarar det och troligtvis skulle må bra at det. För vem mår bra av att bara gå hemma år ut och år in?!

Personligen anser jag att vi inte kan ha ett land fullt av bidragstagare, vi behöver alla hjälpa till att bidra så att Sverige och vi svenskar överlever och ha en framtid. Gör som jag och rösta blått

Brukar du ta droger någon gång då och då? Till helgen, till den där festen du vill orka med eller istället för ett glas vin?

Jag gör det då inte, har aldrig ens provat. För mig är det ofattbart att folk vill ta droger. Det är än mer ofattbart när jag får höra argument som “Det är inte lika farligt som alkohol”, “Jag blir inte beroende” eller “Det är okej att ta droger för att orka med en fest man annars inte skulle ta sig igenom”. Förstår inte människor att droger är många gånger mer beroendeframkallande än alkohol och att man även bör vara försiktigt med alkohol.

Hur som accepterar jag inte droger och vill inte umgås med någon som tar droger eller tycker det är helt ok att det används i deras närhet. Det är inte en miljö jag vill vara i.

De senaste fyra veckorna har jag ägnat åt Twilight sagans fyra böcker - Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta och Så länge vi båda andas. Det har varit en upplevelse att läsa böckerna, speciellt då jag sett de två första filmerna, Twilight och New Moon men inte den tredje Eclipse. Nu hade jag dock tänkt gå på bio och se den och jag ser fram emot de två filmerna som är baserade på sista bok. Däremot har jag funderat en hel del på hur de ska få till sista boken i film. Det händer fantastiska saker som jag har svårt att se framför mig på film.

Böckerna har på många sätt varit bättre än filmerna. I böckerna blir framförallt karaktärerna mer levande. Det beror mycket på att deras berättelser kommer fram i böckerna men det är något man har tagit bort i filmerna. Nackdelen med att ha sett filmerna är att jag ser skådespelarna framför mig som karaktärerna i boken även om de egentligen ser annorlunda ut i min fantasi. Hur nu det är möjligt…

Hur som har det varit intressant att första se filmerna (de som kommit ut) och sen läsa böckerna. Storyn är välskriven och intressant även om jag tycker att den tar en extrem vändning i slutet.

Jag har precis suttit och lyssnat på Lars Ohly i TV4 Nyhetsmorgon. Han har berättat hur han använder dikter i sina politiska tal och hur dessa levandegör samhället för oss väljare. Jag vet ärligt inte om jag skulle rösta på ett parti som styrs av en ledare som anser att poesi är viktigt, att det levande gör mer än andra ord och berättelser.

Självklart är kultur viktigt, jag uppskattar själv kultur. Alla sorters kultur, inte bara finkultur som tydligen är det som lockar Lars Ohly. Däremot anser jag att man måste även vara rakt på sak som politiker och hålla sig till fakta. Poesi är till för att spela på känslor och göra människan känslosam, är det verkligen politik?

Jag låter säkerligen okunníg just nu, men jag hade ingen aning om att Vänsterpartiet jobbade på detta sätt. Trots att jag är statsvetare visste jag inte det. Å jag gillar definitivt inte det jag hör. I mina öron är det fruktansvärt oseriöst. Det enda Ohly fokuserade på var sina dikter, sin poesi. Det satt ytterligare en kvinna och pratade på TV4 Nyhetsmorgon och hennes bidrag till partiet var tydligen också hennes dikter. Han var kallskänka i botten och skrev dikter på sin fritid och av den anledningen var hon med på Vänsterns listor inför valet. Hallå… Är det någon mer än jag som tycker att det klingar illa? Vart är svensk politik på väg?

Foto: Sofie Siegers

Här kommer första bilden på min nya älskling, Nala. Hon är en svart orientalhona. Som ni ser har hon vackra gröna ögon, som sig bör, och stora härliga öron.

Lilo och Nala var med mig och exet och fikade på Svalkan idag. Svalkan är ett café som drivs av EFS ute vid Ulriksdalsslott. Vi satt ute i trädgården och hade katterna med oss. Lilo har redan varit ute och gått i koppel men det var första gången för Nala. Båda två verkar gilla det skarpt, så länge det inte kommer några bilar eller högljuda barn.

Här är Lilo i knät på exet, hon spanar under bordskanten.
Foto: Sofie Siegers