Tänk, idag har jag bloggat i 1 år. Jag som inte ens ville ha en blogg. Å så sitter jag här med en blogg som har överlevt i ett år. Det är super roligt och hade inte ni där ute, familj, vänner och alla ni andra läst min blogg hade jag nog slutat tidigare. Så tack alla ni som läser mig blogg. Nu kör vi ett år till

Foto: stefan@lejonmedia.se

Sitter och tittar på Nyhetsmorgon söndag på TV4och Tilde har precis pratat med Rikard Sjöberg om att vara pappaledig. För Rikard var det en självklarhet att vara pappaledig och han berättade om en kampanj som heter “Klart jag ska vara hemma“. Deras slogan är klockren och bilden är ännu bättre, en gravid man. Ett exempel på bilder från kampanjen är denna på Bingo och hans tjej.

Så självklart borde det vara för pappor att vara föräldralediga, även om de inte fysiskt bär barnet är även de gravid. Barnet är bådas ansvar och därmed borde båda var föräldrlediga. Jag tror även att det ligger något i det Rikard säger, att du behöver inte vara hemma på heltid i ett år, det går att lägga upp föräldraledigheten på annat sätt. Endast föräldrarna begränsar det hela, kom fram till vad som passar er bäst så att ni båda kan ta ut föräldraledighet och helst lika mycket var. Det är bra för alla inblandade, inte minst för barnet som tidigt får skapa en relation till sin pappa.

Det senast året har det kommit ut flera filmer om den kända modeskaparen Coco Chanel. Två av dessa finns på DVD, Coco Chanel och Coco avant Chanel. Den tredje har premiär på DVD i april, Coco Chanel & Igor Stravinsky. Jag har sett de båda filmerna som finns på DVD. Först såg jag Coco Chanel och tyckte verkligen om den, jag lärde mig dessutom en del om Coco som jag inte visste. Igår kväll såg jag Coco avant Chanel och kunde inte låta bli att jämföra den med Coco Chanel under filmensgång. Coco avant Chanel är mer brutal och inte alls lika underhållande som Coco Chanel. Kanske för det är en fransk produktion?! I Coco Chanel framställs Coco själv som en självsäker ung kvinna som vet vad hon vill men kanske inte alla gånger hur hon ska ta sig dit, pengar är ofta en bricka i spelet. Medan i Coco avant Chanel känns Coco mer som en otrevlig ung kvinna som inte har någon plats i livet och som följer stundens ingivelse. Likadant är det med hennes romanser med Etienne Balsan och Arthur “Boy” Capel. Coco Chanel visar ändå någon form av kärlek och ömhet med Coco avant Chanel visar betydligt brutalare förhållanden, Coco är förvissad till tjänstestaben och nästintill utnyttjas som älskarinna.

Båda filmerna är dock sevärda även om jag föredrar Coco Chanel, jag ser även fram emot den tredje filmen.

Det finns film och det finns film, ikväll har jag sett en sån där film som berör på djupet. Filme heter Allt för min syster och bland skådespelarna finns Cameron Diaz, Joan Cusack, Alec Baldwin och Abigail Breslin. Filmen handlar om en 13-årig flicka, Anna som föds som ett “reservdelsbarn” då hennes äldre syster, Kate som får cancer vid 2-års ålder. På grund av att Anna hela tiden ger “reservdelar” till Kate får hon uppleva sin 16-årsdag. Ingen trodde att hon skulle bli äldre än 5 år. Men vid 13-års ålder säger Anna ifrån och stämmer sina föräldrar, resten får du veta om du ser filmen…

Filmen är vacker, tragisk, komisk, ledsam och otroligt gripande. Välvärd varenda minut och varenda tår. Samtidigt tar den upp ett otroligt viktigt ämne. Är det okej att föda ett “reservdelsbarn”? Att använda, till och med utnyttja ett syskon för att ett annat ska kunna överleva? Hur tragiskt det än är att förlora ett barn i en dödlig sjukdom, är det rätt att utsätta ett annat barn, ett litet barn för sjukhusvistelser och ibland farliga ingrepp?

Jag är inte helt säker på hur jag skulle reagera om jag var i deras situation, i Kate och Annas föräldrars situation. Men jag tycker att det är hemskt att låta ett barn genomgå medicinska ingrepp år ut och år in för att ett annat barn, ett syskon ska överleva. Jag undrar också över det första barnet, i detta fall Kate. Hur känner hon? Vill hon leva sitt liv på sjukhus, ständigt vakas över och ständigt passas upp på? Är det ett drägligt liv? Det är även tragiskt att se hur en familj helt definieras av det ena barnets sjukdom, hur de egentligen inte vet hur man är familj eller lever?

Som ni märker ställer filmem många frågor och jag vill knappast påstå att jag har några svar, det jag vill är att väcka tanken. Det jag vet är att jag skulle fundera både en och två gånger innan jag satte ett nytt barn till världen för att rädda mitt första. Det är inte en enkel fråga, däremot en suverän film. Cameron Diaz har tagit sin skådespelartalang till en helt ny nivå. Jag är förvånad.

Illustration: Lasse Widlund

Jag vill nästa påstå att jag har ett förhållande med min dator. Den står på större delen av dagen och jag läser mail regelbundet, kollar av vad som händer på Facebook, publicerar inlägg och kommentarer i forumen på mina kurser och laddar ner arbetsuppgifter inför dem fysiska träffarna i Vadstena. Jag googlar information, letar telefonnummer och kollar TV-tablån. Dessutom använder jag en hel del av de andra programen, som Word för att skriva uppsatser, PM och då och då brev, jag har min budget i Excel och jag redigerar foton för att bland annat publicera här på min blogg. Kort sagt använder jag datorn dagligen till mycket. Däremot är jag inte speciellt intresserad av hur min dator fungerar, de tekniska bitar. Jag vill bara att den ska fungera men tyvärr händer det ju saker även med datorn. Då är jag glad att min sambo är tekniskt intresserad och oftast kan lösa problemet.

I söndags fick jag ett mail från min mormor där det stod att det var kris och det var just hennes dator som inte fungerade. Den hade stängt av sig när hon spelade ett spel och nu fungerade inte ljudet. Jag trodde inte att det var något direkt fel på datorn, hon hade precis fått en nyare som var iordningfixad. Men för henne var det kris. Att datorn dessutom fortsatte att krångla, att ljudet inte komtillbaka och att skärmen till slut dog gjorde inte saken bättre. Igår var vi hemma hos henne och tittade till datorn, mycket riktigt. Det var inte direkt något fel, av någon anledningen (troligtvis hennes spel) hade drivrutinerna till ljudet försvunnit och efter att vi laddat ner nya så var problemet ur världen. Skärmen i sin tur hade tagit stryk i det strömavbrott som hade varit under natten, egentligen ingen konstighet heller. Men förstår man inte vad som händer med datorn, sin kära dator blir det just kris.

Nu håller vi alla tummar för att våra kära datorer inte krånglar, inte på ett bra tag i alla fall

Fick ett nytt samtal av mormor i förmiddags om att hon fått en ny skärm men att ljudet än en gång är borta *suck* Att det aldrig ska fungera…

Ytterligare ny information, mormor fick hjälp av någon med att plugga in den nya skärmen. Efter det fungerade inte ljudet. Man kan ju undra vad personen gjorde egentligen?! Tur att jag har en snäll sambo som åker ut på sin lediga söndag för att försöka lösa ett problem som vi redan hade löst.

Om du vill läsa en bok om Luther som samtidigt som den berättar om Luthers liv också följer i hans fotspår i Tyskland är detta boken. Den kommer ut först om ett par veckor, närmare bestämt vecka 12. Författarna är Göran Agrell och Peter Strömmer, båda Lutherfantaster.

Så här beskriver förlaget Cordia boken: I Luthers fotspår är till för dig som vill förbereda en resa i Lutherland och som behöver en vägledning att läsa ur på plats. Men den kan också bli en god färdkamrat för dig som reser i tanken – i studiegruppen eller fåtöljen hemma – inte minst genom de många bilderna.

Personligen gillar jag Göran Agrell skarpt, han är en fantastisk teolog och samtalspartner. Jag har varit med i en samtalsgrupp (i St Görans församling) om Jonas Gardell sedan i höstas där vi tillsammans med Göran läser och diskuterar Jonas Gardells böcker. Först ut var Om Jesus och nu läser vi Om Gud. Vi pratar även om att fortsätta gruppen i höst och då blir ämnet kanske Luther och vem vet, vi kanske avslutar med en resa i Lutherland. Det vore toppen.

Julie & Julia - vilken underbar film. Filmen handlar om Julia Child, om hur hon med början 1949 lärde sig laga mat i Paris. Vilket ledde till at hon började undervisa i matlagning och sedan skrev sin första kokbok, Mastering the Art of French Cooking. Resan var inte alltid lätt men Julia övervann den med en optimism som är beundrasvärd och med en kärleksfull makes fulla stöd. Filmen handlar också om Julie Powell som har ett trist jobb och vantrivs med livet i största allmänhet. Hon älskar dock att laga mat och hon älskar Julia Child. Julie ger sig själv en utmaning, att laga alla 524 recept i Julia Childs kokbok på 365 dagar. Vi får följa denna resa.

Som sagt, filmen är helt underbar. Den gör en glad ända in i själen. Att se dessa två kvinnor och deras kamper, att se hur maten ger dem glädje och liv. Samtidigt är det fantastiskt att se kärleken mellan dessa kvinnor och deras män, speciellt Julia och hennes man. Det är så att jag blir avundsjuk. Jag tror att vi alla vill uppleva den kärleken och få känna det stödet för det vi förtar oss i livet, oavsett vad det är.

Foto: Sofie Siegers

Så var det dags att prova ytterligare ett recept, även detta från ICA-tidningen (tror jag, det kan vara Coops-tidning). Till middag ikväll blev det vegetarisk lasagne. Här varvas en kryddig tomatröra med keso och lasagneplattor som sedan toppas sedan med riven ost och oregano. Lasagnen var väldigt god och kryddig.

Recept för 4 personer:
3 gula lökar
3 vitlökskryddor
3 morötter
250 g rotselleri
2 msk tomatpuré
400 g krossade tomater
1 dl vitt vin
1 msk grönsaksfond
1-3 tsk chipotlepaste eller 1 tsk anscho style chilipeppar
1 tsk kakao
1 + 1 tsk oregano
2 tsk spiskummin
1 tsk kanel
1 tsk chilipulver
1 tsk flytande honung
1 tsk salt
1 krm peppar
12 lasagneplattor (ca 200 g)
500 g keso naturell
riven ost (efter tycke och smak)

olivolja, smör

Gör så här:
1) Skala, halvera och skär lök och vitlök tunt. Skala och grovriv morötter och rotselleri.
2) Fräs lök,, vitlök, morötter och rotselleri i 2 msk olja/smör i en stor stekpanna eller gryta utan att det tar färg, ca 5 minuter. Tillsätt tomatpurén och fräs ytterligare någon minut.
3) Sätt ugnen på 225 grader.
4) Häll i krossade tomater, vin och fond. Tillsätt chipotlepaste, kakao, 1 tsk oregano, spiskummin, kanel, chilipulver, honung, salt och peppar. Låt koka ihop i ca 5 minuter.
5) Smörj en ungssäker form, ca 30*20 cm. Varva lasagneplattor med tomatröra, keso och lite riven ost mellan lagren. Börja och sluta med tomatröra.
6) Strö riven ost och 1 tsk oregano överst. Ställ i ugnen ca 30 minuter, lägg ev på aluminiumfolie mot slutet. Servera gärna med en god sallad till.

Tips: Använd gärna ekologiska råvaror och bättre kryddor, det smakar godare då.

Tips: Jag brukar göra min lasagen i en avlång brödform med folie i. Den blir snyggare och tjockare så.

Häromdagen såg jag ett intressant recept i ICA-tidningen, en krämig morots- och äppelsoppa med krutonger. Ikväll lagade jag den, till krutongerna använde jag mitt hembakta italienska ostbröd (recept på italienskt ostbröd): Krutongerna blev väldigt goda men soppan var jag inte lika förtjust i. Den var lättgjord men smakade för mycket ingefära för min smak.

Ingredienser för 4 personer:

500 g morötter
2 stora äpplen (ca 500 g)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 msk finriven färsk ingerfära
8 dl vatten + 2 msk konc kycklingfond (alt grönsaksfond)
1 dl grädde
olivolja
salt och peppar

Krutonger:
4 tjocka skivor vitt bröd, t ex ciabatta
2 msk olivolja
1-2 tsk flingsalt
1 tsk torkad timjan

Gör så här:

1) Skala och riv morötter. Dela, kärna ur och riv äpplen. Skala och finhacka lök och vitlök.
2) Fräs lök och vitlök i 1 msk olja i en stor kastrull utan att de får färg, ca 3 minuter. Blanda i morot, äpple och ingefära. Låt fräsa 1-2 minuter. Häll på vatten och kycklingsfond (alt grönsaksfond). Koka under lock ca 15 minuter. Rör om då och då.
3) Krutonger: Sätt ugnen på 225 grader, grill. Skär brödet i grova tärningar och lägg i en ugnssäker form. Blanda krutonger med olja, salt och timjan. Rosta i ugnen 5-10 minuter, tills krutongerna har fått fin färg. Vänd dem då och då.
4) Mixa soppan slät med en stavmixer eller i matberedare. Tillsätt grädden. Låt koka ca 3 minuter. Krydda med 1,5 tsk salt och 2 krm peppar. Häll upp och toppa med krutonger.

Foto: Sofie Siegers

Eftersom vi skulle äta soppa till middag tyckte jag det vore trevligt med ett nybakat bröd och valet föll på detta.

Recept till 2 flätor:

1 paket jäst (50 g)
5 dl vatten
1 tsk salt
1/2 dl olja
1 dl färskriven parmesanost
2-3 dl riven lagrad suecia eller västerbottenost
1 msk torkad basilika eller 2-3 msk finhackad färsk/frusen basilika
4 dl durumvete (kan byta ut mot vanligt vetemjöl)
8-9 dl vetemjöl

1 ägg till pensling samt riven parmesanost eller vallmofrön

Gör så här:
1) Smula jästen i bunken. Värm vattnet fingervarmt, 37 grader. Häll det över jästen och rör så den löser sig. Tillsätt salt, olja, riven ost, basilika och det mesta av mjölet. Arbeta degenn smidigt och låt den jäsa övertäckt ca 40 minuter.
2) Ta upp degen på mjölat bakbord och knäda den smidig. Dela den mitt itu och dela varje bit i 3 delar. Rulla ut dem till lika långa längder.
3) Gör en vanli fläta av tre längder. Lägg den på bakpapperklädd plåt. Låt flätorna jäsa övertäckta ca 30 minuter. Sätt ungen på 225 grader.
4) Pensla flätorna med uppvispat ägg och riven parmesanost eller vallmofrön. Grädda dem i nedre delen av ugnen ca 30 minuter. Lät bröden kallna under bakduk på galler.

Tips: Använd gärna ekologiska produkter, det blir godare så.

Snygg och nästan oanvänd kontorsstol säljes. Sitsen är i skinn, hög och sänkbar på de flesta tänkbara sätt. Den är köpt på Mio troligtvis 2005 eller 2006. Nypriset låg på runt 6000 kr. Stolen säljs pga platsbrist och finns på Kungsholmen.

Säljes för 2000 kr. Prutat och klart.

3 mars – Stolen är såld

Foto: Sofie Siegers

Ikväll festade vi till det lite till middag, det blev pannkaksfest. Jag gjorde amerikanska pannkakor som vi åt med lönnsirap, varma hallon, banan och chokladsås. Helt på amerikanskt vis

Jag trivs verkligen med att bo i stan, i lägenhet och Kungsholmen är helt okej. Söder vore att föredra. Men jag vill ändå flytta, jag vill flytta till en större lägenhet med ett riktigt stort och fint kök. Ett sån’t där kök som inbjuder till matlagning, storbak och bjudningar. Jag absolut älskar att baka (läs Baka = Terapi) och när jag väl sätter igång bakar jag gärna mycket på en gång. Det blir bullar, bröd och kakor. Problemet är att vårat kök är ganska litet det går inte att ge sig på dessa storbak, enbart att baka bullar kan skapa problem. Bröd är absolut enklast.

Sen kommer vi till nästa problem, frysen. Vår frys är av modellen mindre vilket gör att även om det skulle finnas utrymme till storbak så finns det ingenstans att förvara det nybakta. Den enda lösningen är att flytta till större

Om ett par veckor bär det av ner till Vadstena igen för en träff med Svenska Kyrkans grundkurs. Sist jag åkte ner vad det snökaos och det tog många långsamma timmar ner. Eftersom jag inte har en aning om vad det kommer vara för vänder i mitten på mars, när jag ska ner nästa gång tänkte jag kolla upp andra resealternativ. Ett av dessa är självklart tåg men att försöka komma in på www.sj.se idag var ingen höjdare. Jag borde ju ha förstått att sidan fortfarande är överbelastad efter helgens snöoväder, jag får helt enkelt vänta en dag eller två med att kolla upp alternativ till Vadstenaträffen i mars.

Okej, jag hade fel. Det visade sig att sidan behövde bara lite tid på sig så gick allt bra. Däremot är jag förundrar över SJs prissättning. En biljett i andra klass mellan Stockholm och Vadstena kan kosta mellan 250 och 600 kr och då går det inte att boka om den. Att resa vid 6-tiden med två byten kostar mindre än hälften så mycket att resa vid 7-tiden med tre byten. Jag förstår verkligen inte. Det blir nog trots allt till att ta bilen…

Ända sedan jag började skolan har jag ägt en almanacka och flittigt använt den som hjälp att komma ihåg saker. Det har varit allt från födelsedagar, namnsdagar och läxor till föresläsningar, möten, läkarbesök och andra aktiviteter. Nu mer än någonsin är jag beroende av min almanacka. Det är tur att jag pluggar på distans när jag har heltidsstudier på universitetet samtidigt som jag läser Svenska Kyrkans grundkurs på halvfart i Vadstena. Utöver det är jag med i en samtalsgrupp i kyrkan där vi läser Jonas Gardells bok Om Gud, vi träffas varannan tisdagkväll. Sen har min samtalsgrupp för Pastorala ramen startat och vi träffas cirka en gång i månaden. Jag är engagerad i en del andra mindre projekt i kyrkan också. Sen är det ju det där med pengar också vilket har lett till att jag jobbar extra i min församling, jag hjälper husmor och vaktmästarna vid behov. Vilket ändå blir några timmar i veckan.

Som du säkert förstår är det viktigt för mig att ha min almanacka, att kunna planera mitt liv. Det är kanske inte alltid så roligt att leva med en almanacka men å andra sidan gör det mig inte så mycket. Jag ser oftast till att ha en eller ett par tomma dagar i veckan då jag kan vara hemma och “bara” plugga. Det är även viktigt att ha tid till sambo, familj och vänner och jag tycker att jag hinner med det också. Sen kanske jag inte alltid har tid just denna vecka men det är det inte många av mina vänner som har. Det som däremot stället till problem är att min sambo inte är vidare förtjust i att planera saker, han lever hellre från dag till dag och det är svårt när man har så fullt upp som jag har. Han lever med andra ord inte med en almanacka som jag.

Är andlighet, att vara troende eller religiös något skrämmande? Ryggar du tillbaka för det?

Personligen tycker jag att det är en tillgång, det är som att det finns ytterligare en dimension till världen. Som om världen består även av något osynligt, något som ger oss liv och mening. Vissa kallar det själ, andra helig ande. Det finns många ord och uttryck för det andliga i vår värld och jag tror inte att det viktiga är vad vi kallar det utan att vi bejakar det. Jag tror att vi männisor behöver detta andrum, en plats där vi får bara vara människor. Där vi får ta hand om oss själva, om varandra och vårda vårt inre.

I en värld där allt snurrar snabbare tror jag att vi måste komma ihåg att vi är mer än maskiner, att vi har en inre som också måste ha näring, energi och omvårdnad. Att ta hand om det inre är minst lika viktigt som mat och sömn och det är många gånger viktigare än materiella ting. Om ditt inre inte mår bra kommer du troligtvis en dag att på ett eller annat sätt krascha. Livet får på något sätt ingen mening.

Nu säger jag inte att du måste vara kristen som jag för att må bra, det jag menar är att oavsett hur vi gör det får vi inte glömma bort att själen måste ha sin näring. Det kan vara att läsa en god bok, vistas i naturen, umgås med barn och barnbarn eller att sitta hemma och meditera. Men det kan likaväl vara att gå en kurs, gå på yoga eller gå i mässa.

Det jag tror det handlar om är att öppna upp möjligheten för andlighet, för att anden eller själen (med andra ord ditt inre) ska få sin energi. Vi människor består trots allt både av kropp och själ, av kött och ande.

Visst kan det vara skrämmande att öppna dörren till sitt inre, visst kan man hitta saker där man inte tycker om men fördelen med att öppna dörren är att du kan finna så mycket fint, bra och positivt. Om du öppnar dörren har du också möjlighet att göra dig av med det dåliga, det negativa, det du inte vill kännas vid. Är det kanske därför en andlig människa blir skrämmande, för att hon vågar öppna dörren och bli sårbar, att denna sårbarhet är farlig i vårt samhälle?

Men visst om andligheten eller religiositet går för lång kan den bli skrämmande, men allt i en extrem form tycker jag blir skrämmande. Det är då människor börjar uträtta saker i exempelvis religionens namn, saker som inte hör hemma där. Då är vi alla farligt ute. Men på en hälsosam nivå, för individen tror jag att andlighet bara är bra. Det tror jag ger oss en medvetenhet om oss själv, om vår sårbarhet men också om vår storhet. Om hur fantastiskt livet är och att livet är något värt att vårda. Inte bara vårt eget liv, allt liv här på jorden.

På TV8 visas just nu filmen The bachelor med Chris O’Donnell och Renée Zellweger. Filmen handlar om paret Jimmie (O’Donnell)  och Anne (Zellweger) som varit tillsammans i 3 år. På deras 3-årsdag tar bjuder Jimmie ut Anne på en lyxrestaurang som är känd för att leda till frieri. Jimmie tror att Anne förväntar sig detta då de har kommit till det stadiet i förhållandet vilket gör att Jimmie känner sig tvungen att fria. Han gör det på den lyxiga restaurangen men använder ord som “vi har kommit till den punkten” och “du vinner” och blir sedan förvånad av att Anne inte säger Ja. Anne lämnar honom och självklrt blir Jimmie ledsen, däremot blir det problematiskt när han farfar dör och lämnar efter sig en förmögenhet med villkoret att Jimmie ska gifta sig innan kl 18:05 på hans 30-års dag. Då har han 2 dagar på sig och Anne säger än en gång nej, Jimmie är fortfarande inte redo. Filmen handlar sedan om hur Jimmie försöker bli ihop med något av sina ex samtidigt som han bara kan tänka på Anne.

Filmen är helt ärligt ganska dålig, inget vidare handlig och definitivt inget nytt. Ofta får vi se filmer där männen i huvudrollen är livrädda för att antingen gifta sig eller att skaffa barn. Det påminner ganska mycket om min tidigare blogg Om att vara man. Alltid finns det tusen och en förklaringar till varför det inte är rädd att binda sig på det ena eller andra sättet. Mannen i fråga är aldrig redo och då undrar jag spontant blir han någonsin redo? Eller borde det vara så att vi tjejer borde lämna alla oseriösa män som inte kan binda sig? För helt ärligt, vart leder ett sån’t förhållande? Det kanske är roligt i yngre 20-årsåldern men sen då? Vill man inte mer med ett förhållande? Och om han inte är redo här och nu kommer han någonsin att bli det? Jag tror helt ärligt inte det och det i dig tror jag är en varningsklocka. Med andra ord: Gå vidare och hitta en man som är redo att binda sig.

Jag läste något såå otroligt klockrent på nätet idag, det kommer från Jonas Crambys blogg “Manligt med Jonas Cramby” på Café.se. Så här står det:

Fredag 08.40 – 13.00

13.10. Jag känner plötsligt att jag vill säga en grej till alla män över 30 som läser den här bloggen och som har en flickvän som vill ha barn, men som själva tvekar: sluta snåla med sperman. Allvarligt, ni kan avla barn resten av era liv, men era flickvänner har begränsat med tid så sätt igång för fan. Vad är ni så rädda för? Vi är ju män för sjutton, på gott och ont har vi byggt den här världen och nu är vi en generation som inte ens vill göra våra kvinnor gravida eftersom “vi vill ut resa först” eller “flytta till en trea” eller “inte känner sig mogna”. Det är ju sorgligt. Så var inte en mes utan skicka omedelbart ett SMS till din tjej där du frågar om hon vill bli mamma till dina barn. Tänk inte ihjäl det här nu. För om du inte är beredd att göra det kanske du ska fundera på att sluta slösa med hennes tid, så att hon kan träffa en riktig man.

Som sagt klockrent. Det behöver inte ens kommenteras

Visst tycker jag om att laga mat men jag älskar att baka, det är avkoppling för mig. Men det är även effektivt om jag är arg, förbannad eller frustrerad. Att baka är helt enkelt terapi för mig *ler*

Jag bakar helst bröd eller kanelbullar, det är även det jag gör bäst. Men det blir även en och annan kladdkaka, kanske rulltårta, dubbla knäckflarn med chokladcream. Ibland ger jag mig även på nya recept. På önskelistan finns just nu någon av Leilas bakböcker. Jag gillar hennes sätt att baka på och skulle vilja ha någon av hennes böcker som inspiration. Annars letar jag ofta recept på nätet, bra sidor är www.ica.se eller www.alltommat.se eller www.tasteline.se

Ikväll skulle jag baka två rulltårtor med äppelmos men det blev tre. Den första såg ut att vara färdiggräddad så jag tog ut den ur ugnen och hällde upp den på bakplåtspappret. Det visade sig dock att kakan inte var klar för den rann ut över hela diskbänken. Så det var bara att städa upp och göra en till.

Rulltårta (recept till en)

3 ägg
2 dl socker
2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 dl grädde eller mjölk
Äppelmos eller annan sylt till fyllning

Gör så här:
1) Vispa ägg och socker pösigt.
2) Blanda vetemjöl och bakpulver. Vänd ner det i äggsmeten.
3) Rör i vätskan.
4) Häll på en plåt klädd med bakplåtspapper.
5) Grädda mitt i ugnen i ca 5 minuter i 250 grader.
6) Vänd upp kakan på ett bakplåtspapper med socker. Bred på äppelmosen eller annan valfri sylt och rulla ihop rulltårtan.
7) Låt rulltårtan svalna inlindad i bakplåtspappret innan du skär upp den.