För en stund sen blinkade en av lamporna här hemma till, det gick en stund och så blinkade det till igen och TVn slog av och på. Ytterligare en stund efter det blinkade lampan till en sista gång. Ingen av oss visste vad det var men teorierna var vitt skilda, det kunde vara strömavbrott, hantverkarna som jobbar på gården eller så kunde det ju vara en ande som försökte få kontakt med oss.  Sen funderade vi inte så mycket mer på det.

Nu fick jag veta att det brinner i ett ställverk i Täby och att cirka 28000 hushåll i Stockholm är strömlösa. Det var på grund av att elnätet gick ner i styrka som vår lampa blinkade. Läs mer på WighsNews.se, SvD.se och Kvällsposten

Som jag nämde tidigare skulle jag ner på Återvinningsdagen i Hornstull idag efter högmässan. Jag tog bussen över till Söder och mötte upp mamma och hennes man. Vi börjad gå ner mot Berg Sund strand och ganska så snart gjorde jag mitt första fynd, 10 kr för en mindre Psalmbok. Anledningen till att jag köpte den är att jag behöver en under Svenska Kyrkans grundkurs. Då Psalmboken ska vara min studiekompis och åka med mig på flera internat det kommande året kände jag inte för at köpa en ny. Dessutom kostar en ny runt 300 kr.

Vi strosade vidare och mot slutet gjorde jag mitt andra och sista fynd, en mindre hårtork för 20 kr. Den ska också få följa med på internaten och andra resor. Min vanliga hårtork är för stor att ta med sig så det var perfekt att hitta en mindre.

Jag känner mig nöjd med dagens fynd

Den 7e juni, alltså om en vecka är det val till Europa parlamentet. Självklart tänker jag rösta och jag tycker att du ska göra det också. Som jag har skrivit tidigare är det inte bara en demokratisk rättighet utan också en demokratisk skyldighet.

Frågan är snarare hur du kommer rösta? Hur mycket kan man sätta sig in i valet och hur stor roll spelar det vem vi skickar till Bryssel? Jag tror att det spelar roll däremot känner jag personligen att jag inte har varken tid eller ork att sätta mig in i valet ordentligt. Jag kommer troligtvis att gå på samma linje som när jag röstar i riksdagsvalet. Det jag däremot kommer göra är att kryssa för en kvinna. För några dagar sen läste jag i Metros kolumn att det är övervägande män som sitter i Europa parlamentet och det är något jag vill ändra på. Så jag kommer kryssa en kvinna och tycker att du ska göra det också, om inte annat i alla fall en yngre person. Jag tror att vi måste både föryngra och jämna ut könskvoten inom EU. Alla typer av människor behövs för att det ska bli bra politik.

Så, glöm inte att rösta den 7e juni och kryssa gärna en kvinna.

Jag har funderat på en ny tatuering, en kristen symbol. Den jag framförallt tänker på är fisken. Fisken användes redan av de första kristna som eett hemligt tecken då de var förföljda. Symboliken ligger i de första bokstäverna i Ieosus Christos Theous Yios Soter (ICHTHUS) vilket betyder just fisk. Meningen är på grekiska och betyder, Jesus Kristus, Guds son, Räddaren.

Jag tänker mig symbolen i färg, i en skala från blått till lila. Däremot vet jag inte riktigt var jag ska placera tatueringen. Men jag har ett tag på mig, tänkte ge mig själv tatueringen present den dag jag prästvigs

En mor är det bästa vi har
För du har lämnat kärleken kvar
Till och med mer än Påven i Rom
Har du givit oss kärlek och mängder av visdom

Du lärde oss att vara riktigt snälla
Att kunna slå två flugor med en flygsmälla
Klarar man inte av det ena får man försöka med det andra
På så sätt har du gjort att det har blivit lättare att vandra

Vad hade vi gjort utan våra mödrar på jorden
Det är svårt att ta fram de rätta beskrivande orden
Du borde hyllas med mer än en dag varje år
Medalj för trogen tjänst, för ni är kvinnlig triumf kår

Så låt Mors dag bil en dag att riktigt minnas
För det är ju så att du inte för alltid kommer att finnas
Du som alltid predikar moral och innerlig frid
Så är du i våra hjärtan nu och för all framtid

Dikt av Bo Grapenskog

Idag ska jag på högmässa i St Görans kyrka, efter det tar jag buss 4 till Hornstull för att möta upp mamma och hennes man. Vi ska strosa runt på gatorna runt Hornstull och titta på loppisen. Det är nämligen den stora återvinningsdagen i Hornstull då de boende kan ställa sig på gatan och sälja av grejer de inte längre vill ha eller behöver. Det brukar vara riktigt trevligt om än mycket folk. Å väldigt miljömedvetet

Återvinningsdagen i Hornstull
Vad: Boende i kvarteren i Hornstull ställer ut gammal bråte, eller bättre grejer, på gatan till försäljning.
Var: Hornstull.
När: Söndagen den 31 maj kl 10-16.

Det här är en text jag första gången hörde (på engelska) i filmen Fyra Bröllop och En Begravning. För några dagar se läste jag den i Annika Borgs bok, Inga fler dagar inom parentes. Jag tycker att texten är helt underbart vacker och den säger så otroligt mycket om kärlek, saknad och sorg.

Begravningsblues
Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

Må flygplaneens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: HAN ÄR DÖD
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.

Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

W H Auden (eng. Funeral Blues)

Den sista söndagen i maj firar vi i Sverige morsdag, i år är det nu på söndag den 31 maj. Morsdag är för mig en dag att uppvakta mamma på, att bjuda ut henne på frukost, fika eller middag. Eller att skicka blommor till henne, ge henne en lite present. Morsdag är en dag för alla världens mammor att bli uppvaktade av sina barn. Dock firarar inte hela världen morsdag när vi gör det i Sverige. Det är vanligare att fira morsdag mitt i maj, men oavsett tidpunkt tycker jag att syftet är det samma.

Nu såg jag precis på TV4 att de ska ha en insamlingsgala på morsdag, den kallas för Rädda mammorna. Jag tycker att det är fel, för mig innebär det att mammor i Sverige först ska bli uppvaktade och ompysslade av sina barn för att sedan sätta sig framför TVn och få dåligt samvete för att de har det bättre än andra mammor. Det dåliga samvetet ska leda till att de skänker pengar till andra mammor. Varför kan inte mammor i Sverige få ha denna dag för sig själva? Varför kan de inte få bli uppvaktade och ompysslade? Varför ska vi göra det till en dag om de utsatta? jag tycker att en insamlingsgala som Rädda mammorna hör hemma på Internationella Kvinnodagen. En dag som för mig handlar om att förbättra ALLA kvinnors situation, världen över.

Nej TV4, låt våra mammor få njuta av morsdag utan dåligt samvete.

Jag har inga problem med att reklam, det kan till och med vara roligt. En snygg reklamannons, en kul reklamfilm. Eller? Är reklam verkligen roligt? På sistone tycker jag att reklamen har blivit sämre, i alla fall TV-reklamen. Det är som reklamen för Soda Stream när den lilla pojken är helt övertygad om att hans mamma trollar. Eller reklamen för Trygg Hansa med killen som gör något eget stunt eller vad man ska kalla det för. Å så har vi ju ICA-reklamen, den är inte rolig längre. Speciellt inte när vi fått reklam för saker som analklåda och urinläckage. Behövs verkligen det?

Frågan är om det är meningen att reklam ska vara dålig, att den då fastnar och på något sätt lockar kunder. Jag är ingen expert så jag vet inte men jag skulle gärna vilja veta hur reklammakare tänker.

Det märks att det är länge sen jag läste språk, vet inte riktigt hur jag ska tentaplugga. Inte blir det bättre av att jag har en spärr emot att börja. Det finns mycket annat som jag måste ta tag i, PMet för den andra kursen, söka CSN för höstterminen, handla mat… *s* Ja, ni som pluggar eller har pluggat vet hur det är.

Det lustiga är att jag aldrig tidigare varit så nervös inför en tenta, det känns verkligen som om det här kommer leda till min första omtenta. Men man ska väll vara med om en omtenta i livet också. Tror att den största nervositeten är för att det är ett språk, något jag inte är så bra på. Tentan är den 6 juni så jag får ägna nästa vecka åt glosor och verb så kanske det löser sig.

Jag har till och från varit nyfiken på det här med att gå i kloster och att leva klosterliv. Inte för att jag vill bli nunna utan mer för att jag är nyfiken. På sistone har jag funderat mer och mer på det och känner att jag är i behov av den tystnad och det lugn som finns i ett kloster. Eller som jag åtminstone tror finns i ett kloster. Jag tror även att det är bra för själen och andligheten, att det skulle ge mig chans att återhämtas och få växa i min tro. Fast jag vet ju inte och visst är det lite läskigt.

Hur som så har jag tittat lite efter protestantiska kloster i Sverige och jag har hittat ett par. Bland annat Rögle Kloster och Helgeandsystrarna i Knivsta. Sen finns också Birgittasystrarna i Vadstena, det är dock ett katolskt kloster. Det som också vore intressant att besöka är Taizé och klostret där.

De alternativ som finns är att antingen bara besöka klostret för en gudstjänst eller att bo som gäst på klostret en kortare eller längre tid. De flesta av klostren verkar också erbjuda retreater. Så det kanske blir en retreat till hösten.

Jag drömmer väldigt mycket och oftast väldigt intensivt och färgstarkt. Många gånger liknar drömmarna varandra och jag tror att de försöker säga mig något. Det handlar ofta om hus och att jag letar efter något eller något, lika ofta drömmer jag att jag flyger, att jag flyger ovanför världen. Undrar vad dessa drömmar betyder?

Kan det vara att jag inte funnit mig själv? Kan det vara att jag letar efter svar? Att jag vill veta vad som kommer eller vad som har funnits? Att flyga tror jag handlar om att se allt utifrån eller kanske att känna sig utanför. Många funderingar och ibland kanske så få svar…

Jag har funderat en hel del på det där med drömtydning och att det finns en tydlig symbolik i drömmar. Som att död betyder att någon eller något föds på nytt osv. Jag är inte helt säker på att det är såå lätt att tyda drömmar, tror mer att drömmar betyder något för den som drömmer och att den säger något om hans eller hennes liv.

I förra veckan kom antagningebeskedet från Sigtuna till Svenska Kyrkans grundkurs. Jag hade kommit in på Stockholmsmodellen, alltså den som innebär ett antal internat och en träff i Stockholm varannan vecka. Det kändes skönt att beskedet kom och att jag kan fortsätta planera dels inför hösten och dels resten av utbildningen. Dock har jag inte hört något av Hagaberg, men det gör inte så mycket. Har ändå bestämt mig för Sigtuna. Så i onsdags skickade jag in mitt svar. Å idag ansökte jag om studiemedel.

Jag ser verkligen fram emot kurser som börjar i mitten på augusti  med en veckas internat. Det kommer säkert i perioder att vara tufft eftersom vi kommer diskutera och vrida och vända på vår egen tro. Men jag är övertygad om att det kommer att vara väldigt givande också.

Den sista veckan har jag funderat en hel del kring det här med sorg, i förra veckan fick jag två dåliga nyheter inom loppet av ett dygn. Det handlar om ett självmord och ett missfall (inte mitt eget). Båda händelserna är sorgliga men kanske på olika sätt. Men båda fallen innehåller frågan varför; varför tog hon sitt liv? Varför förlorade jag mitt barn? Jag tror även att båda fallen innehåller frågan, vad kunde jag ha gjort? eller gjorde jag något fel? Jag har också insett att båda fallen innehåller mycket sorg, sorg för de drabbade, sorg för anhöriga, sorg för oss som finns en bit bort men som ändå känner med de anhöriga. Men också sorg för oss omkring som kanske har gått igenom samma sak, eller något liknande. Ens egen sorg kommer återigen till ytan om än kanske inte lika starkt som första gången. Sorg är verkligen något nyckfullt och också något vi inte pratar så mycket om. Ibland verkar det nästan fult att sörja, speciellt om man finns på avstånd till de som har sorg. Men alla reagerar vi på olika sätt, alla berörs vi på olika sätt och alla sörjer vi på olika sätt. Kan vi inte få göra det?

Jag har precis läst klart Annika Borgs bok Inga fler dagar inom parentes, boken handlar om sorg. Den berör Annikas egen sorg i samband med att hennes pappa dag men den berör öven sorg i sig, sorg som företeelse. Boken var väldigt intressant och lättläst. I slutet av boken fanns det lite texter och övningar man kan ha nytta av när man sörjer.

Det finns en annan aspekt på sorg, i alla fall för mig som blivande präst. Att vara präst innebär att möta människor i sorg, något jag känner mig osäker och förvirrad inför. Vad säger man till någon som sörjer? Räcker det att finnas där, ger min tro mig tillräckligt för att orka med? Jag hoppas det och vill tro det, jag hoppas och tror också att min utbildning kommer att ge mig en del.

Sorg är verkligen något stort, något föränderligt och något värt att fundera över. Sorg är dessutom något som någon gång drabbar oss alla.

De sista gångerna jag har varit hos läkaren har jag inte gjort annat än berättat för läkaren hur jag mår och var jag har ont. Utifrån det har läkaren sen ställt en diagnos, eller har han gjort det? Hur kommer det sig att läkare inte längre tar i en under ett läkarbesök? Om jag som patient har ont borde då läkaren inte undersöka mig för att fundera på varför det gör ont? Kan läkaren verkligen ställa en diagnos utifrån det jag säger?

Jag tror inte det utan jag tror att läkare, speciellt allmän läkarna på Vårdcentralen tar den enkla utvägen. Det är en förkylning, det är fibro eller du är deprimerad. Å så skriver de ut voltaren eller något anti-depressivt. Egentligen är det inte så konstigt att vi mår dåligt i detta avlånga land, det görs ju aldrig några undersökningar.

Igår, eller egentligen i söndagskväll var jag ute och åt med några goda vänner. Vi var på Patricia, vi brukar gå dit och då äter vi middag ganska så sent. Vi slog oss ner vid bordet strax efter 22 och sällskapet bestod av tretton personer. Servitrisen kom ganska så fort och tog emot dryckesbeställningar. Sedan satt och vi och pratade och bläddrade i menyn. Drickan kom och det var flera som reste på sig för att gå ut och röka. Efter mycket om och med togs vår matbeställning upp och vi satt och väntade. Det var fler rökpauser och även en och annan kisspaus. Maten kom och vi åt i godan ro. Dock blev vi alla klara i lite olika tid och en del satt och skruvade lite på sig, rökpausen närmade sig och en del ville till och med betala. Dock var det några av oss som villa ha eller redan hade beställt efterrätt. Men mitt i efterrättsbeställandet som kom notan in och det fanns de som betalade och lämnade bordet. Så under en längre tid blev det färre och färre vid bordet och notan betalades i omgångar.

I det stora hela var det en trevlig middag och jag, som var en av dem som åt efterrätt sa att det var ok att de andra betalade och reste på sig. Men egentligen tycker jag inte det. Jag är ganska strikt uppfostrad och har fått lära mig att när man går till bords så sitter alla kvar tills alla är klara med maten. Alltså inga rök- eller kisspauser. Möjligen att barn kan få tacka för maten och be om lov att lämna bordet tidigare. Men, det är kanske svårt en söndagskväll på Patricia när festnerven rycker. Vad vet jag…

Jag har gått och funderat en hel del under de två första dagarna av spärrvaktsutbildningen. Det har framförallt varit två funderingar, det första är att utbildningen tar för myckt tid i anspråk, tid då jag skulle behöva plugga. Det andra är att jag har känt att det av olika anledningar inte är ett jobb som passar mig. Så idag tog jag beslutet att hoppa av kursen och söka mig ett annat sommarjobb. Ett jobb som börjar efter 6 juni då jag har min sista tenta. Allt för att ha tid till mina studier, de är trots allt viktigast för mig. Det känns så skönt och jag ser fram emot att grotta ner mig i mina hebreiska böcker.

Så, då var dag två avklarad. Idag var det repetition av zoner, taxor och biljetter. Sen gick vi över till att prata om stationerna, tågen och framförallt om tjänsten som spärrvakt. Imorgon är det dags för praktik och jag ska göra min första praktik på station Stadion imorgon eftermiddag/kväll. Det ska bli lite intressant att få se hur det faktiskt går till, speciellt eftersom det var svårt att få grepp om det man egentligen när vi bara pratade om det.

Annars känner jag mig trött och jag tror att det beror på att det är ansträngande att sitta och lyssna så många timmar. Dessutom var det både varmt och dålig luft i lokalen. Det jag mest ser fram emot är att vi ska göra något annat imorgon än att sitta och lyssna.

Efter utbildningen idag så skulle jag till mitt platskontor och hämta upp uniform, passerkort och nycklar. När jag var klar träffade jag upp en god vän för en fika. Vi träffades på Bolero uppe på Klarabergsgatan, mittemot Åhléns. Eftersom jag inte ätit på ett par timmar bestämde jag mig för att göra det, det blev en BBQ Clubsandwich. Det var en smörgås med kycklingröra som serverades med avokado och pommes. När min smörgås väl kom var det utan pommes, däremot fick bordet bredvid en massa pommes. Jag anade att något gått snett och frågade efter mina pommes. Myckt riktigt, de kom och bad om ursäkt och skyllde på strul i köket. Smörgåsen var dock mycket god och det gjorde inte så mycket attdet saknades pommes, dock fick jag dem efter en stund. Dessutom bjöd de mig på en te och min vän på en extra latte, han hade redan druckit en med sin paj. Så jag gick och köpte en bit paj till mitt te. Mycket smarrigt med hallonpaj med bär och vaniljvisp.

Sen kunde jag åka hem mätt och belåten, dessutom hade jag fått prata av mig en stund.

Idag kl 9:00 började min utbildning till spärrvakt. Jag har fått lite kortfattat information kring organisationerna kring spärrarna och så har vi pratat uniformer. Resten av dagen handlade om zoner, stämplar och alla typer av biljetter. Det har varit mycket information och en hel del övningar men det har inte alls varit så svårt som ALLA har hotat med innan utbildningen. Vi får se hur jag känner efter imorgon då vi ska prata periodkort och även förbereda oss inför praktiken på måndag.

Det som däremot var mindre kul var att det var mycket skrämseltaktik under kursen. Det handlade om att komma i tid, om att klara provet, om de frågor vi ställde. Självklart är det A och O att komma i tid men hjälper det verkligen att skrämma folk och att dessutom inte börja med att berätta förutsättningarna utan göra det när folk kommer insläntrandes efter fikapausen? Personligen tycker jag att det är bättre att vara rak och ärlig, att berätta från början vad som gäller. Samma sak när det gäller proven, berätta vad som krävs av oss inför provet och vad som krävs för att bli godkänd. Sitt inte och säg att du som utbildare ska åka hem till oss och ställa frågor mitt i natten. Det viktigaste är nog förhållningssättet till frågor, ingen fråga är för liten eller för dum. Alla frågor ska besvaras med respekt.

Som sagt, vi får se hur det går imorgon och hur jag känner efter det.