Idag var jag och lyssnade på Jonas Gardell igen, denna gång i St Görans kyrka. Föreläsningen heter Bjuden till bords av Jesus och handlar om hans bok Om Jesus. Föreläsningen var intressant även denna gång, till och med bättre då St Görans kyrka är mindre och ljudet var bättre. Jonas Gardell är spontan, rolig och bjuder på sig själv. Dock håller jag fortfarande inte med om allt han säger, eller rättare sagt allt känns inte relevant för min kristna tro. Jag syftar framförallt på bilden av Jesus.

Föreläsningen idag var en upptakt inför den samtalsgrupp om Jesus som kommer hållas under hösten i St Görans församling. Samtalsgruppen heter Agrell/Gardell och tar sin utgångspunkt i Jonas Gardells bok Om Jesus. Leder samtalen gör teol.dr Göran Agrell. Gruppen kommer mötas fem gånger under hösten och jag ser fram emot dessa samtal.

Datum: 13 okt, 3 nov, 17 nov, 1 dec, 15 dec.

Plats: Lindhagensgatan 132

Anmälan: senast 12 oktober till Elisabeth Mannerberg (präst) på telefon 070-289 94 85 eller e-post elisabeth.mannerberg@svenskakyrkan.se

På Svenska Kyrkans hemsida kan man läsa om den kommande söndagen i kyrkan; vilken söndag det är, temat, den liturgiska färgen samt Bibeltexterna. Personligen tycker jag att det är intressant att följa kyrkåret denna väg. Idag ser det ut så här:

Sextonde söndagen efter trefaldighet

Som du kanske har läst var jag och bokade en sista-minuten resa i onsdags. När jag kom hem på kvällen och tog fram mitt pass insåg jag att det hade gått ut. Så på torsdagen var det bara att bege sig till passexpeditionen för att ansöka om ett nytt pass. Jag hade läst mig till att det brukar ta fem arbetsdagar för passet att bli klar och i torsdags var det bara fyra dagar kvar. Planet lyfter tidigt på onsdagmorgon. Så jag frågade killen på passexpeditionen om han trodde att mitt pass skulle hinna bli klart i tid eller om jag behövde åka ut till Arlanda för att skaffa ett provisoriskt pass. Han sa att han inte kunde lova något och att jag fick bestämma själv. Efter mycket om och medn beslöt jag mig för att chans och om det inte var klart tills på tidag så fick det bli en tur till Arlanda och gränspolisen. Anledningen till att jag inte ville göra både ett vanligt och ett provisoriskt pass är att det vanliga passet kostar 400 kr och det provisoriska 980 kr. Nu var det bara att hålla tummarna och jag fick telefonnumret till passexpeditionen så att jag kunde ringa och fråga på måndag och tisdag om det hade kommit.

Döm om min förvåning när killen från passexpeditionen ringde vid två-tiden på fredagen och berättade att mitt pass var klart. Han informerade mig även om att de stängde klockan 15 på fredagar men hade öppnade igen klockan 9 på måndag och stängde då först klockan 19. Jag blev självklart både glad och lättad och såg till att hinna hämta passet innan de stängde på fredag.

Jag vill tacka killen på passexpeditionen så mycket för att han kom ihåg mig och ringde mig på en gång och berättade att mitt pass var färdigt.

Ikväll har jag sett Gus van Sants Milk med Sean Penn i huvdrollen som Harvey Milk. Filmen är baserad på Harvey Milks politiska karriär under 1970-talet i San Fransisco, USA. Det är även en berättelse om gay-rörelsen och gay-aktivisterna i framförallt San Fransisco men även i hela USA. Stilen är mer av dokumentär men det är en spelfilm. Självklart var det inte en upplyftande film efter Harvey Milks öde är tragiskt men det var en sevärd film och den visar ändå på en kämparanda och glöd som finns hos människan.

Harvey Milk pratar om hopp, om hoppet inte bara för gaymänniskan utan för de svarta, pensionärerna, för oss alla. Jag tror han har rätt. Människan måste hoppas, hoppas på att just hon är lika mycket värd som alla andra och har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Att vi alla måste inte vara vita, medelålders, kristna amerikanska män. Vi är värda något hur vi än ser ut, var vi än kommer ifrån, vilket kön eller sexuell läggning vi än har. ALLA människor är värdefulla och har samma värde.

Jag brukar titta på Lyxfällan på Tv 3 och har så gjort de senaste säsongern. Folk slutar inte att förvåna  mig men kvällens program tog priset. Charlie och Mathias var hos ett ungt par som hade en son på 3 år och en till på väg. De bodde i ett hus på ca 72 kvm som var överbelamrat med saker. De hade dragit på sig skulder om ca 500 000 kr de senaste 30 månaderna. Men vad hade de gjort för pengarna? Jo, köpt Coca-cola, snus, cigaretter och en massa elektronikprylar. Inredningen var inte den bästa men det fanns en platt-TV i varje hörn, eller i alla fall snudd på. Det värsta var att det visade sig att de hade allvarliga problem med huset, badrummet var fuktskadat, ventilationen urusel och på vinden hade de mögel och röksvamp. Det skulle kosta minst 300 000 kr att reparea huset, ett hus som dem köpt för 300 000 kr. Värst av allt, de hade inte pengar att renovera huset och verkade knappt inse allvaret i det. Besiktningskille berättade att den typen av skador de har är skadliga, framförallt för barn och de har en 3-åring och en liten på väg. Borde inte huset vara prioritet då? Visst det saknas pengar men jag skulle i alla fall vara angelägen om att lösa problemet, om inte för min egen skull så för mina barns skull. Allergi och astma är inte att leka med.

Jag säger då det, kvällens program tog priset. Jag hoppas verkligen att det unga paret har vaknat upp och att deras framtid ser ljusare ut.

Idag var jag och älsklingen och besökte resebyråerna på Sveavägen. Vi pratade med både Fritidsresor och Vingresor om en sista-minuten den 30 september. Resmålet vi hade spanat in oss på var Samos men vi tänkte kolla vad som fanns med det utresedatumet. Denna gång var vi inte så flexibla med tanke på möten och tentor men det löste sig till slut.

Så den 30 september kl 6:45 bär det av till Samos för en vecka med sol och bad. Hotellet heter Kallisti och ligger i Pythagorion. Det ska bli kul att åka till Grekland och att se en ö jag inte tidigare varit på. Samos är en liten ö som ligger nära Turkiet, man kan åka båt över till fastlandet. Det tar cirka en timme. Som ö är Samos väldigt grönt och har både vacker natur och härliga badstränder. Det är en lugn ö med tid för rekreation och att vara i naturen, om man tycker om det.

Jag ser helt klart fram emot en vecka på Samos.

För ett tag sen skrev jag om att jag fått frågan om min favoritpsalm (vid orienteringssamtalet med Stockholms stift) och att jag inte kunde svar. I onsdags på morgonmässan insåg jag att en av mina favoriter är Som en gudomskälla eller Pärleporten som den även kallas.

Som en härlig gudomskälla,
rik och mäktig, djup och stor,
är den kärlek, nåd och sanning,
som i Jesu hjärta bor.
Han har öppnat pärleporten,
så att jag kan komma in.
Genom blodet har han frälst mig
och bevarat mig som sin.

En gång som en jagad duva,
som en sårad hjort jag var,
men ett djupt förkrossat hjärta
Jesus ej förskjutit har.
Han har öppnat pärleporten,
så att jag kan komma in.
Genom blodet har han frälst mig
och bevarat mig som sin.

Under över alla under!
Allt förlät han mig en gång.
Om hans underbara godhet
glad jag sjunger nu min sång.
Han har öppnat pärleporten,
så att jag kan komma in.
Genom blodet har han frälst mig
och bevarat mig som sin.

När en gång i livets morgon
till den gyllne port jag når,
då för Jesu stora kärlek
och för mig den öppen står.
Han har öppnat pärleporten,
så att jag kan komma in.
Genom blodet har han frälst mig
och bevarat mig som sin.

Alla känner väll till Ahlgrens bilar, den klassiska godisbilen som på senare år även blivit bildäck, vägskyltar och en massa annat. Det senaste är Rosa Rattar till förmån för Rosa Bandet. Dessa lanserar nu till oktobermånad, den klassiska bröstcancer månaden.

Jag köpte en påse häromdagen och de är riktigt goda, dessutom stödjer du en god sak genom att köpa en påse. Så varför inte testa!

Har du röstat idag? Det har jag, eller jag röstade redan i onsdags få jag inte skulle hinna till vallokalen idag. På Svenska Kyrkans hemsida kan man läsa att valdeltagandet i de tidigare kyrkovalen, 2005 och 2001, var 12 respektive 14,2%, vilket är katastrofalt lågt.  Än så länge, efter att 1715 valdistrikt av 2317 är räknade har 11,7% röstat. Även i år är det ett lågt valdeltagande. Visst kan det öka något under kvällen men frågan är hur mycket valdeltagandet kan gå upp.

På måndagförmiddag hade 2317 valkretsar av 2327 räknats och då va valdeltagandet 11,8%.

Varför är det så få som röstar i Kyrkovalet? På Svenska Kyrkans hemsida läser jag att det är 5 658 141 röstberättigade i Kyrkovalet. Det är en stor del av Sverige befolkning men ändå röstar bara ca 12%. Är det för att valet är för anonymt? Är frågorna ovikiga eller är det bra så att vi helt enkelt inte bryr oss?

En annan viktigt fråga att ställa är om valet ens är giltigt eller demokratiskt när endast 12% av de röstberättigade faktistk går och röstar. Finns det ett annat sätt att välja kyrkans förtroendevalda?

Jag vet faktiskt inte men jag tycker att det är viktiga frågor och det jag vet är att jag tycker inte att partipolitiken och de traditionella partierna hör hemma i kyrkvalet.

Ikväll har jag sett en av de sämsta filmer jag någonsin sett, filmen heter Team America: World Police. Det är en dockfilm som försöker göra parodi på än det ena och än det andra. Politiska personer och händelser, USA, amerikanska skådespelare, terrorister, andra filmer och mycket annat. Men det enda de lyckades med var att tråka ut mig och få mig att må illa. Filmen genomsyras av svårdomar och våld. Språket är överlag dåligt och filmen säger egentligen ingenting. min rekommendation är att INTE slösa bort tid på att se den.

För några dagar sen, jag tror till och med att det var i förra veckan var jag på ett Bibelsamtal på Pilgrimscentrum i Vadstena. Vi samtalade omkring morgonens Bibeltext och i samtalet kom vi in på konsumtion av dels kristen tro och dels gudstjänster. Jag kommer tyvärr inte ihåg hur samtalet hamnade där men jag reagerade just på uttrycket konsumera. Att konsumera betyder “användning göra slut på (ngt), använda (ngt) så att dot småningom tar slut, förbruka” (Källa: Svenska Akademiens ordbok)

Att då säga att vi konsumerar kristen tro och gudstjänster låter väldigt negativt. Det är som vi bara tar och tar och tar vilket medför att vi snart varken har en kristen tro eller gudstjänster. Kan det vara så? Kan den kristna tron och gudstjänsterna ta slut? Jag tror faktist inte det. Så länge det finns troende kristna, vilket det faktiskt gör så kommer det finnas en kristen tro. Finns det troende så finns det behov av gudstjänster och då tar inte heller de slut.

Vad betyder det då att konsumera kristen tro och gudstjänster? Betyder det att vi bara tar och inte ger tillbaka, att vi förväntar oss att kunna segla in på en gudstjänst en söndag och sen segla ut igen? Att vi inte vill engagera oss, att vi inte är medmänniskor eller lever i vår tro? Det tror jag mer på i så fall. Att vi tror men inte lever i vår tro, att vi är så vana vid snabba lösningar att vi även vill ha det när det kommer till vår kristna tro och gudstjänster.

Vad tror du? Jag tycker i alla fall att det tål att tänkas på.

Idag var första träffen för Svenska Kyrkans grundkurs distans på Vadstena Folkhögskola, då jag bytt från helfart till halvfart på distans så var jag en av kursdeltagarna. Det var en bra första dag med kortpresentation av oss i gruppen, en introduktion till First Class (vårt “konferens”-system) samt en diskussion av vad kyrkan är. I gruppen är vi cirka 25 stycken och åldrarna varierar från 20 till närmare 60 om inte över 60. Dessutom kommer vi från stora delar av landet och har många olika bakgrunder både inom kyrkan och från studier och arbetsliv. Många uttrycker en önskan eller vilja att bli präst eller diakon.

Jag känner mig upprymd och förväntansfulll inför kursen, kanske inte så mycket på själva innehållet i kursen utan snarare på diskussionerna och erfarenhetsutbytet. Det är skönt att träffa och umgås med människor i samma situation som en själv, en framtid som präst i Svenska Kyrkan.

För fyra veckor sen började jag på Vadstena folkhögskolan och Svenska Kyrkans grundkurs. Det har varit fyra besynnerliga veckor och varken kursen eller folkhögskolan var vad jag förväntade mig. Nu ändras dock mina planer ytterligare, imorgon börjar jag Svenska Kyrkans grundkurs på nytt. Imorgon börjar Vadstena folkhögskolas distans variant av grundkursen. Av olika anledningar har jag bett att få byta studietakt och studiemodell så imorgon blir det ny introduktion och nya kursare. Det positiva är att jag nu får mer tid över till min universitetskurs som visat sig vara riktigt intressant.

Så, jag sitter hemma och är lite nervös och mycket nyfiken på hur dagen kommer att se ut imorgon.

Jag hade planerat gårdagen ordentligt och planen var att först gå på högmässan i St Görans kyrka, sedan åka ner till Södertälje för en lunch med en god vän och därifrån skulle jag sedan köra ner till Östergötland för att hinna göra lite jobb och dessutom plugga lite. Blev det så? Inte direkt, jag kom iväg på mässan och körde sen ner till Södertälje. Där träffade jag min väninnna, vi åt Thai till lunch och sen tittade vi lite i butiker. Vi älskar båda att shoppa och gör det mer än gärna. När vid sedan skildes åt vid halv fyra-tiden gick jag upp till bilen för att påbörja min färd söderöver. Trodde jag i alla fall, bilen ville inte starta. Jag ringde pojkvännen för att fråga vad jag kunde göra, det fanns inget mer än att få någon att komma och titta på bilen. Så jag ringde mamma och frågade var jag skulle ringa, om vi hade någon försäkring eller liknande. Det hade vi, en väg assistans försäkring så jag ringde till dem. De tog lite uppgifter och sa att det skulle komma någon inom en timme. Så jag lutade mig tillbaka i bilen och väntade.

Jag hade tur och det dök upp en kille med bilbärgare efter cirka 20 minuter. Han tittade på bilen, försökte starta den och när det inte gick tog han till ett startbatteri. Bilen gick igång och jag trodde att allt var bra, men nej då. När han tog bort startbatteriet så dog bilen. Teorin är att det är generatorn som har gått sönder. Det blev till att bärga bilen och själv stod jag i Södertälje med min datorväska och handväska. Hittade stationen och tog pendeln hem. Väl hemma var det en del funderingar; var ska bilen stå i natt? Hur ska vi få tag i bilens papper? Vad händer med min packning? Hur kommer jag ner till skolan?

Det blev till att få tag i bärgningskillen och åka och hämta alla papper och min packning. Sen fick jag låna pappas bil men då klockan var ganska mycket bestämde jag mig för att åka ner på måndagen. Dessutom behövde vi prata med verkstan dit bilen skulle, de vi köpt bilen av och försäkringsbolaget.

På måndagsmorgonen begav jag mig ner till verkstan och fick veta att de skulle titta på bilen någon gång under veckan. Det var inte direkt det svar jag önskade eftersom jag är beroende av bilen för att ta mig till och från skolan. Sen pratade jag med de vi köpt bilen av och fick veta att det varken kunde eller ville göra något. Till sist pratade mamma med försäkringsbolaget och de skulle lösa frågan med verkstan. Så jag begav mig ner i pappas bil och hoppas på att vår bil blir klar senast på fredag. Så, oavsett om du har planerat eller inte går det kanske inte som du tänkt dig. Jag lovar, min söndag blev helt annorlunda mot vad jag hade tänkt och planerat.

För inte så länge sen fick jag höra att uttrycket Hokus Pokus Filiokus kommer från ett latinskt uttryck som uttalades av präster i Svenska kyrkan under gudstjänstern. Men då folket inte förstod vad prästen sa tyckte de att han sa just Hokus Pokus Filiokus.

Det latinska uttrycket är Hoc est corpus (meum) — “Detta är (min) kropp” (Jesu ord vid sista måltiden enligt Bibeln) Hoc est corpus filioque hänsyftar till Jesus (Detta är kroppen och sonen). Källa: Wikipedia

Så min andliga vägledare har rekommenderat mig att ha detta i åtanke, alltså att inte predika om sånt som församlingen inte förstår. Då uppfattar de det som just Hokus Pokus Filiokus och det är varken önskvärt eller värt att sträva efter.

För några år sen fick jag Stieg Larssons roman Män som hatar kvinnor i present. Då jag inte direkt gillar deckare så läste jag den aldrig. Nu har den både haft biopremiär och DVD-premiär och ikväll har jag sett den. Jag hade inte direkt några större förhoppningar även om jag hört att den är bra. Dessutom är jag ingen direkt fan av svensk film. Men jag måste säga att jag är positivt överraskad och kommer nog se de andra två delarna i Millenium-trilogin. Fast böckerna kommer jag nog inte läsa.

Jag vill inte direkt avslöja något av handlingen men jag kan säga att det är både hemsk och spännande, tragisk och intressant film. Väl värd att se men du bör se den med sällskap, speciellt om du som jag tycker mäns våld mot kvinnor är obehagligt, osmakligt och rent förfärligt.

Idag är jag upprörd, rent ut sagt förbannad vilket gör att jag kanske inte ens borde skriva den här bloggen. Men jag gör det ändå, friskt vågat hälften vunnet som det så fint heter.

Som ni kanske har läst så går jag denna termin på folkhögskolan där jag läser Svenska Kyrkans grundkurs. För någon vecka sen ägnade vi större delen av en dag till att diskutera kring ett social kontrakt för gruppen/klassen. Anledningen till detta sociala kontrakt är att vi alla ska vara överens om hur vi behandlar varandra i och utanför klassrummet. Vi tog upp saker som att vi ska respektera varandra, inte tvinga varandra till något, uppmuntra varandra och så vidare. Detta sociala kontrakt sitter nu uppsatt på anslagstavlan i klassrummet.

Idag var jag dock med om något som personen i fråga säkerligen gjorde utifrån detta sociala kontrakt och tyckte sig ha rätt till. Jag är dock inte av samma åsikt. Det hela började under eftermiddagens lektioner som blev något improviserade då lärarna hade missuppfattat varandra och den lärare vi skulle ha inte var förberedd på det. Som jag brukar råkade jag kommentera en av lärarens kommentarer högt för mig själv. Jag svarade på en fråga om vi gått i genom ämnet innan, min kommentar var “Jo”. Ett par av mina kursare som satt i närheten av mig hörde detta och började skratta. Detta gjorde läraren mycket upprörd och han spände ögonen i dem och frågade vad de skrattade åt. De bad om ursäkt och försökte släta över det hela. Läraren insisterade på ett svar och de sa att det var min kommentar som fick dem att skratta. Jag fick då förklara mig och min kommentar, mitt “Jo”. Sen trodde jag att de hela var överspelat, men nej då det var det inte. Efter Vesper, eftermiddagsbönen bad en av mina kursare att få prata med mig och en av de andra. Vi gick ut ur kyrkan och då fick vi berättat för oss att vi borde tänka på hur vi beter oss i klassrummet, att oavsett vad vi tycker om lärare är det inte anledning att bete oss illa. Personen fortsätter med att man då kan fråga sig vem som beter sig värst. Vidare får vi berättat för oss att vi ska tänka oss för och inte ta med oss negativ energi in i klassrummet. Jag lyssnar på personen men svarar inte utan när denne har pratat klar skiljs vi åt. Dock är jag något ställd och undrar lite vad som just hänt, sen blir jag mer och mer upprörd och förbannad.

Här har alltså en kursare talat om för mig och ytterligare en kursare hur vi ska och inte ska bete oss. Anledning till att personen gjorde det vet jag inte, men troligtvis utifrån det sociala kontrakt vi har som säger att vi ska berätta för varandra när vi uppfattar något som fel eller galet. Men ger det verkligen personen rätt att behandla oss på detta sätt? Att mer eller mindre tillrättavisa oss? Att dessutom anta vad vi pratade om, vad vi tycker och tänker?

Vi är båda väl medvetna om att det blev pinsamt inne i klassrummet, att vi bar oss dumt åt. Det var inte min mening att min tänka kommentar skulle komma ut. Mitt “Jo”, men nu gjorde de det och läraren tog hand om både min kommentar och de andras skrattattack. Behövde det dryftas mer? Behövde det dryftas alls?

Jag är väl medveten om att mitt inlägg säkerligen är kontroversiellt och att jag hänger ut mig själv. Men jag blir så förbannad på personer som tror att de kan tala om för andra hur de ska tycka, tänka och bete sig. Det är inte förvånande att samma person tycker att vi ska införa censur på Internet. Undrar vad som kommer här näst?

I måndags började min universitetskurs, jag ska läsa Tro- och Livsåskådningsvetenskap C1. Kursen är en distanskurs om 15 hp och den går på halvfart. Den är uppdelad på tre delkurser och först ut är Gudsbils och treenighetslära. Nu i helgen började jag läsa kurslitteraturen, för tillfället läser jag A Brief History of the doctrine of the Trinity av Franz Dünzl. Boken handlar om den tidiga kristna kyrkan och synen på treenigheten. Än så länge har jag inte läst mer än en tredjedel men boken är intressant. Den visar på olika kyrkofäder, teologer och filosofer och deras resonemang kring treenigheten. Med andra ord hur kristendomen kan räknas som en monoteistisk religion trots att den ser på Gud som en treenighet av Fadern, Sonen och den Heliga Anden.

Det som dock slår mig när jag läser texten är att det hela tiden handlar om olika sätt att tolka Bibeln. Att i Bibeltexter läsa in olika sätta att tolka relationen mellan Gud å ena sidan och Fader, Sonen och den Heliga Anden å andra sidan. Hur dessa tre hänger ihop trots att kristendomen anser sig ha bara en Gud. Det jag också hela tiden slås av är att forskare försöker att förklara kristendomen intellektuellt, men går det verkligen?

När jag läst klart boken och en kortare text om ett antal teologer på området ska jag komponera ett PM och treenighetsläror. Det kommer bli en utmaningen men en utmaning jag ser fram emot. Dock önskar jag att jag hade lite mer vägledning eller att jag hade läst kursen som en campuskurs och då fått en eller ett par föreläsningar. Men jag ska nog kunna ta mig igenom kursen. Efter det här momentet ska jag läsa ytterligare två böcker för att sedan skiva en hemtenta. Någon gång i oktober är det dags för nästa delkurs, Religion, Språk och Vetenskap.

Sen en tid tillbaka har det pratats väldigt mycket om svininfluensan, nu har det eskalerat då de “vanliga” influensatiderna är här. Själv har jag gått och blivit sjuk, troligtvis en förkylning. Men självklart tillhör jag dem som undrar och funderar över det där med influensan och speciellt svininfluensan. Jag tror ju egentligen inte att jag drabbats, jag tror knappt att det är influensan utan bara en vanlig förkylning. Det jag dock undrar lite över är hur man vet skillnaden mellan just en förkylning och influensan?

Jag läser på Vårdguiden att en förkylning är en virusinfektion och att slemhinnorna svullna igen i näsa och sval. Typiska symtom är snuva, täppt näsa, hosta, heshet, huvudvärk eller obehagskänsla i halsen. Man kan även få feber.

Vårdguiden skriver vidare att svininfluensan (eller nya influensan som den kallas) också är en virusinfektion och att den påminner om den “vanliga/årliga” influensan. Typiska symtom är feber, hosta, halsont, ont i kroppen, huvudvärk och trötthet. Nya influensan kan också ge diarré och kräkningar. Dock kan influensan leda till följdsjukdomar som lunginflammation, bihåleinflammation och andra infektionssjukdomar.

Till sist läser jag att typiska symtom för den “vanliga/årliga” influensan är hosta, huvudvärk, hög feber samt muskel- och ledvärk. Man kan också få snuva, halsont, smärtor i bröstet, frossa och orolig mage.

Det här visar att det finns skillnader men också likheter mellan en förkylning, svininfluensan och den “vanliga” influensan. Dessutom finns det olika varianter av influensan och den mildaste påminner om en förkylning. Det är helt enkelt inte så lätt att veta vad man har drabbats av. Dock tror jag inte att man ska oroa sig i onöda. Tillhör man en riskgrupp, tex om man är äldre eller har en kronisksjukdom bör man se upp och söka vård tidigare annars tror jag att man själv känner när det är dags att söka vård.

Själv stannar jag hemma en dag till från skolan med min symtom halsont, heshet, täppt näsa, snuva och huvudvärk. Jag känner mig även allmänt risig, har ont i hela kroppen och dessutom har jag nog lite feber. Min slutsats är att jag trtoligtvis åkt på någon blanding mellan en förkylning och influensan. Men inget allvarligt, det är lite som första veckorna på dagis att början skolan. Det kommer bakterier från hela Sverige och det resulterar i att alla blir mer eller mindre sjuka i början på terminen.

Mitt råd är alltså att inte oroa sig och att ta reda på fakta och ringa sjukvårdsrådgivningen innan man åker till vårdcentralen eller sjukhuset. Att gå till dagis, skola och jobb eller att vistas ute för mycket med en förkylning eller vanliga influensan smittar i onödan. Men däremot säger jag inte att du ska vänta för länge. Krya på er alla ni som är drabbade!

Under onsdagen var hela skolan ute på äventyr, vi på grundkursen skulle upp på Omberg och vandra. Programmet såg ut som följer:

Besök vid Rökstenen och dess utställning

Guidning av Alvastra klosterruin

Promenad upp på Hjässa, ner till Hjässatorget och sedan Stocklycke hamn med avslutning vid Ellen Keys strand.

Det var en trevlig dag och vi fick både veta och se en hel del, även jag som inte var med och vandrade utan körde en av följebilarna. Vi hade tur med vädret även om det kom en skur under lunchen, vilken intogs ute i det fria på Hjässatorget.

Omberg är ett fantastiskt naturområde med sagolik utsikt. Nere vid Stocklycke hamn, där jag inte varit tidigare var utsikten över Vättern helt otrolig. Jag skulle kunna sitta på klipporna i flera timmar och bara titta ut över vattnet.

Det var även intressant att få veta lite mer om både Rökstenen och klosterruinen. Vi fick även veta att det är ganska så vanligt med bröllop i ruinerna av den gamla klosterkyrkan. En vacker tanke och jag rekommenderar varmt ett besök både vid klosterruinen och Omberg. Är du ändå i området så passa på att besök Rökstenen, även om den inte direkt imponerar på mig kan det vara värt ett besök.

Dock saknade jag en sak under dagen, en guidning av Ellen Keys strand men förhoppningsvis kommer det under hösten.

Inte nog med att vi var både kulturella och sportiga, gruppen hann självklart med lite lekar också i sann folkhögskolehanda. *s*. Ni kommer få höra om många konstiga och lustiga dagar med lekar under denna höst.