Idag är det Alla Helgons Dag och dessutom Halloween. Båda högtiderna infaller på samma dag i år och kan definieras så här:

Alla helgons dag är en kristen högtid som firas till de dödas åminnelse. Källa: Wikipedia

Halloween is an annual holiday celebrated on October 31. It has roots in the Celtic festival of Samhain and gets its name from being the eve (e’en) of the Western Christian holy day of All Saints (the Eastern Orthodox celebrate All Saints Day in June). Källa: Wikipedia 

Samhain  — “summer’s end”, from sam meaning “summer” and fuin meaning “end”) is a festival held on October 31–November 1 in Gaelic cultures. A harvest festival with ancient roots in Celtic paganism, it was linked to festivals held around the same time in other Celtic cultures, and continued to be celebrated in late medieval times. Källa: Wikipedia

Det intressanta är att många förväxlar dessa två högtider med varandra men egentligen är de två helt olika högtidern. Den ena firas till åminnelse av de döda och är en kristen högtid, den andra fira att sommaren är över och är en Keltisk högtid. Jag tycker att detta är fascinerande.

Själv valde jag att fira Alla Helgons Dag och gick därmed på gudstjänsten i St Görans kyrkan. Det var väldigt vackert i kyrkan och stämninen var god, något som förvånade mig med tanke på att jag förknippar denna dag med att komma ihåg de döda. Därmed blir dagen något sorgsen för mig. Jag brukar även fira med att åka till kyrkogården, i år valde jag dock att göra det redan igår för att undvika trafikköer och annat.

Sankta Birgittas bön

O Herre,
kom snart och lys upp natten.
Såsom döende längtar, så längtar jag efter dig.
Säg min själ att inget händer, utan att du tillåter det,
och att inget som du tillåter är tröstlöst.

O Jesus, Guds Son,
du som stod tyst inför dem som dömde dig,
håll tillbaka min tunga, till dess jag fått besinna vad och hur jag skall tala.
Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den.
Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare.
Så uppfyll då min längtan och visa mig vägen.
Jag kommer till dig, såsom den sårade kommer till läkaren.

Giv, o Herre, mitt hjärta ro.

Ikväll lagade jag fisk- och skaldjursgryta till middag. Jag serverade den med aioli, som jag hade köpt och bröd. Det var riktigt uppskattat och själv är jag nöjd med receptet.

Välj din favoritfilé till grytan, eller blanda olika sorter.

Ingredienser:
1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
1 bit fänkål (100–150 g)
2 morötter
1 purjolök
2 msk olivolja
1 burk krossade tomater
1 liter vatten (byt gärna 2 dl vatten mot vitt vin)
2 fiskbuljongtärningar eller 3 msk fiskfond
1 pkt saffran (1/2 g)
1 tsk salt
200 g räkor med skal
600 g fryst, halvtinad fiskfilé, t ex hoki, sej eller lax

Aïol
1 dl lättmajonnäs
1 vitlöksklyfta

Gör så här
1) Skala och finhacka lök och vitlök. Strimla fänkålen, morötterna och purjolöken.
2) Fräs grönsakerna i olja i en kastrull några minuter. Häll på tomatkross och vatten/vin. Tillsätt buljongtärning/fond och saffran. Låt puttra 5 min, salta.
3) Skala räkorna och skär fisken i kuber. Lägg i fiskbitarna och sjud ytterligare 5 min.
4) Aïoli: Pressa vitlöksklyftan i majonnäsen och rör ihop.
5) Tillsätt räkorna till grytan strax före servering. Servera med aïolin och gärna en bit bröd.

En annan bra film som jag nyligen sett är Flickvänner från förr, huvudrollerna spelas av Matthew McConaughey och Jennifer Garner. Han gör definitivt en bra roll men jag är lite osäker på henne, hon är väldigt helylle vilket rollkaraktären är men det är ändå något som känns fel. Vad vet jag dock inte.

På engelska heter filmen Ghosts from Girlsfriends past och titeln anspelar på Charles Dickens kända verk En julsaga som handlar om Ebenezer Scrooge och hans snickenhet i jultider. Filmen handlar istället om Colin Mead som är en världskänd modefotograf och som avverkar kvinnor på löpande band, han tror inte på kärlek och definitivt inte äktenskap. Filmen utspelar sig under hans brors stundande bröllop. Mer tänker jag inte berätta…

Filmen är gullig, romantisk, rolig och även den en må-gott-film. Det roliga är just anspelningen på Dickens klassista saga, hur den går att använda för att beskriva andra egenskaper än ekonomiska. Välvärd en filmkväll hemma.

Häromkvällen såg jag En Shopaholics Bekännelser som bygger på boken med samma namn av Sophie Kinsella. Filmen handlar om Rebecca Bloomwood som är journalist och älskar att shoppa, hon förlorar dock jobbet och är jagad av Kronofogden. För att klara av att betala sina räkningar börjar hon på en ekonomitidning som kolumnist där hon ger goda råd om privatekonomi. Något hon själv inte vet speciellt mycket om. Hennes liv blir mer och mer komplicerat och hon använder den ena lögnen efter det andra för att slipp undan allt från Kronofogden till deadlines.

Filmen är hysteriskt roligt samtidigt som den faktiskt har lite av ett budskap, ett budskap kreditkortsgivarna troligtvis inte gillar. Jag rekommenderar filmen varmt, det var länge sen jag mådde så gott av en film.

Under hösten läser jag som bekant Svenska Kyrkans grundkurs på distans vid Vadstena Folkhögskola parellet med kurser vid Teologen i Uppsala. En av mina kurser på Teologen är Religionshistoria B2, en av delkurserna är en uppsats om 7,5 högskolepoäng. För någon vecka se gick det ut ett mail om att alla kursdeltagare skulle maila in sitt uppsatsämne till ansvarig lärare. Min tanke var att skriva om kvinnoprästdebatten så jag mailade in det. Döm av min förvåning när jag fick ett mail tillbaka där jag blev upplyst om att det inte var religionshistoria utan kyrkohistoria. Så det var bara till att tänka om. Men jag hade tur, ansvarig lärare erbjöd mig individuell handledning för att komma fram till ett lämpligt ämne. Idag var jag på det mötet och det var mycket givande och jag har nu ett ämne och en frågeställning att utgå ifrån. Ämnet är kvinnlig omskärelse och frågeställningen är ungefär “Vilka orsaker eller förklaringar finns det till att traditionen av kvinnlig omskärelse fortsätter här i Sverige?”

Det känns lite konstigt om inte fel att säga att ämnet kvinnlig omskärelse intresserar och fascinerar mig men det gör det. Så det ska bli riktigt intressant att fördjupa sig i ämnet. Om du är intresserad så rekommenderar jag varmt Waris Diries böcker En blomma i Afrikas öken, Ökenblomman återvänder och Smärtans barn. Jag har läst alla tre och ingen av dem lämnade mig oberörd. Kvinnlig omskärelse är inte ett lättsamt ämne men ett väldigt viktigt sådant och jag önskar att det uppmärksammades mer än det gör. Jag kanske kan bidra till det på något sätt.

När jag körde hem från Uppsala såg jag något jag inte trodde jag skulle få se. Jag körde av från E4 vid Stora Väsby för att slänga lite skräp på macken. Då ser jag en taxibil mitt ute på åkern, ja du läste rätt. När jag tittade närmare ser jag att det går en väg, om man nu kan kalla det en väg, från macken till gamla Uppsalavägen. Där i leran på väg upp för en liten backe för att komma upp på vägen står en taxi. Inte nog med det, passageraren står utanför och puttar på. Sen ser jag hur en stadsjeep av något slag kör ner på denna leriga väg och fram till taxin. Troligtvis för att försöka hjälpa till. Taxin hade troligtvis trott att han skulle ta en genväg över åkern och fastnat. Hur smart får man vara?

Så, min fråga är hur kör folk egentligen? Eller det kanske är mer rätt att fråga hur folk tänker?

Den här helgen har jag varit på retreat på Sigtunastiftelsen med Universitetskyrkan. Universitetskyrkan är studentprästerna och pastorerna i Stockholm stift. Retreatinnebär att dra sig tillbaka i stillhet en eller flera dagar, oftast sker detta i tystnad. Den här retreaten började i fredagskväll och avslutades idag efter lunch. Vistelsen är helt valfri det enda som är ett måste är tystnaden, det är lite av poängen med en retreat. Utöver det fanns det mässa på morgonen, middags- och aftonbön med meditaion och avslappningsövning schemat och så självklart en massa måltider.

Själv började jag retreaten med avslappnignsövningen som följdes av aftonbön med meditation då vi gick in i tystnaden. Sen passade jag på att gå och lägga mig tidigt  fredagskvällen, dock sov jag inge vidare den natten. Varför vet jag dock inte. Lördagen började med att jag vaknade av ett ryk av att vi kallades till morgonmässa. Jag drog på mig lite kläder och gick dit. Sen var det frukost och en lång dusch som gällde för mig. Jag passade även på att gå ut och ta en promenad under dagen då jag även ringde ett par samtal. Kände att jag behövde få lite kontakt med verkligheten. Det blev även en hel del läsande till och från under dagen. Jag passade även på att boka in mi på ett enskilt samtal med en av retreatledarna. Ett väldigt givande samtal. Även denna dag gick jag och la mig tidigt och sov förhållandevis bättre. På söndagen kom jag upp i tid och gick återigen på mässa och sen var det frukost. Resten av dagen fick förfogas fritt och jag gav mig faktiskt av hemmåt lite tidigare då jag hade ett obligatoriskt webbseminarium i en av mina kurser. Det var dessutom skönt att få åka hem ganska tidigt.

Vad tycker jag då om att åka på retreat? Jag har nog inte riktigt bestämt mig. På ett sätt var det väldigt skönt att komma hemifrån, att inte behöva tänka på allt praktiskt och att inte behöva prata. Jag var mest orolig över tystnaden innan jag åkte men den störde mig inte väl på plats. Det jag snarare hade svårt för var måltiderna, att sitta utspridda i en matsal och äta under tystnad. Så okej, tystnaden störde mig i detta fall. Det var på något sätt sorgligt, jag blev ledsen i dessa situationer men kan inte riktigt komma på varför. Men det var riktigt jobbigt och jag kände att jag ville komma därifrån så fort som möjligt. Annars kändes det som en helg för mig och mina tankar, dock tror jag inte att jag kommer åka på retreat ofta men kanske någon eller några gånger till i livet.

Jag har dock fått tips om endagarsretreater och det lockar mig mer. Då samlas man i kyrkan på förmiddagen och stannar till eftermiddagen, dessa är också under tystnad och det brukar finnas lite olika aktiviteter under dagen. Katarinaförsamling har en endagsretreat den 15 november i Katarina Kyrka, för mer information besök Katarina församlings hemsida.

Vid 12-tiden skulle mamma och jag ta 3ans buss till Söder för att äta lunch. Jag mötte upp mamma på bussen vid Västermalmsgallerian och vi fortsatte mot söder. En bit efter Stadshuset på väg mot Tegelbacken blir bussen stoppad av polisen, ja inte bara bussen utan alla trafik. Vi visste inte riktigt vad som var på gäng men anade att det hade med EU-mötet att göra. Så vi fortsatte att prata och efter en stund hade det passerat ett antal poliser, SÄPO-bilar och något viktig person, troligtvis en eller flera EU-delegater. Till slut är vi uppe på Slussen och där är det fullt med folk som väntar, flera försöker kliva på bussen genom dörrparet på mitten. Busschauffören ropar då i högtalarna att de ska kliva av igen och ta antingen dörren längst fram eller dörrparet längst bak där det finns en trafikvärd. En kvinna blir då sur och börjar muttra för sig själv, när hon väll kommer fram till chauffören skäller hon ut honom och säger åt honom att han kan börja komma i tid istället om de ska kliva på bussen på rätt ställe. Han svarar då i högtalarna att det inte är hans fel att bussen är sen utan att det har att göra med EU-mötet. Kvinnan fortsätter ändå att gnälla så chauffören säger än en gång till i högtalarna. Bussen fortsätter dock upp på Söder och vi kliver av uppe vid Åsögatan för att äta lunch på 7-knop.

Men vilken bussfärd, själv hade jag inte problem med att vi var sena då det inte är chaufförens eller SLs fel att polisen stoppar trafiken pga EU-mötet. Dessutom tycker jag att det var fel av kvinnan att skälla på chauffören utan att ens veta vad som hänt, som sagt det var inte hans fel.

Mycket kan då hända och mycket får man se från innerstadsbussarna i stan. *ler*

Just nu läser jag en delkurs i Tros- och Livsåskådningsvetenskap C1, delkursen heter Religion, Språk och vetenskap. De senaste dagarna har jag tagit mig igenom den första kursboken och skrivet ett PM om den, boken är skriven av Karin Johannesson och heter Gud för oss. Om den non-metafysiska realismen och dess konsekvenser för religionsfilosofins uppgift och natur. Det jag framförallt fastnade för i boken är Johannessons resonemang kring hur vi relaterar till Gud, om vi ses Gud som något ouppnåbart som existar utanför vår värld – Gud-i-sig -  eller om vi snarare ser Gud som någon som finns här ibland oss och som vi kan relatera till med våra egna begrepp och med vår verklighet – Gud-för-oss. Personligen gillar jag mer bilden av en närvarande Gud, en Gud som jag kan prata om och relatera till med mitt eget språk.

Det som dock slog mig ikväll när jag var på En väg till livsmod och tillit är att det är svårt att prata om Gud. Det är som om vårat eget språk inte riktigt räcker till. I gruppen samtalade vi om Gud ifrån ett antal beskrivande ord från Bibeln. Men på något sätt kunde ingen riktigt beskriva vad Gud är för henne eller honom. Med andra ord blir språket otillräckligt, betyder det att Gud lever utanför vår värld, vår verklighet? Eller betyder det bara att Gud är större än oss och att vi därför inte helt och fullt kan förstå Guds natur och därmed förklara den?

Jag är inte säker på svaret men jag vet att det är nästintill omöjligt att exakt säga vad Gud är för mig.

I helgen flyttade jag och det har inneburit ett antal besök på IKEA. I fredags var vi där för att få inspiration, i lördags för att köpa förvaringssystemet Bestå. Vi var där en ganska lång stund då det skulle mixas och matchas. Eftersom vi beställde en hel del så betalde vi för hemleverans och under förmiddagen på söndag så kom vår leverans. Sambon började att montera ihop delarna och det såg ut att bli bra. Trodde vi, själva stommen var det inget fel på men vi hade köpt fel lådor och bestämde oss för att vi ville ha överhyllor. Så sent på söndagen begav vi oss till IKEA för att lämna tillbaka och komplettera. Vi kom inspringandes kvart i åtta, IKEA i Kungens Kurva stänger åtta. Sen bar det av hem för att fixa en stund till. Igår kom vi på att vi hade missat en del annat som ett soffbord och en sänglampa så vi passade på att ta ytterligare en tur till IKEA. Denna gång åt vi även middag på där, det blev köttbullar och jag kände mig riktigt “Svensson”. Till slut var vi klara och kunde bege oss hem. Det blev lite mer fixa igår och idag har jag satt ihop soffbordet. Kvar att göra är ett väggskåp i Bestå och ett avlastningsbord till Malm, det är som ett nattdyksbord som sitter fast i sängramen. Men det får bli imorrn.

Det jag tänkt på alla dessa dagar på IKEA är dels hur fullt med folk det har varit, oavsett veckodag och tid på dygnet. Ständigt fullt på parkeringen, i kassorna och i varuutlämningen. Här märks inte lågkonjunkturen av. Det andra som jag funderat på är hur praktiska IKEAS möbler är. Visst, det är relativt billiga möbler, dem är lätta att frakta hem och ganska så enkla att montera. Men sen dä? Exempelvis så är vår vägghylla 64 cm hög, IKEA själva ger som förslag att man ska ha CD-skivor eller DVD-filmer i den. Vi tänkte använda den till DVD-skivor men på IKEA insåg jag när jag stog och tittade på hyllan att den måttmässigt inte är anpassad för detta. Lika så med hyllorna, det går inte på ett vettigt sätt att kombinera pärmar och böcker. Det som sen slog mig var att jag eller rättare sagt vi kanske ha för mycket saker som vi vill förvara i våra möbler. Hm, inte var det lätt i alla fall. Men det är snart klart och det ser trots allt lovande ut. Jag kommer dock vänta med att åka till IKEA igen på ett tag. Fyra dagar på rad räcker för ett par månader framåt.

Häromdagen var jag och mamma ute och fikade, vi skulle träffa upp en gemensam vän och hamnade på ett litet fik på St Eriksgatan. När vi hade fikat och var på väg mot bussen såg vi en liten, söt och intressant butik. Chokladbutiken.se och Lakritsbutiken.se säljer kvalitets choklad och lakrits från hela världen. Butiken är helt klart värd ett besök om man gillar choklad eller lakrits eller båda. Dessutom såg jag på hemsidan att det är en lakritsfestival i vår och att de har lakritsprovningar i sin butik. Något jag funderar på att prova.

Adress: St Eriksgatan 99

Öppettider: Måndag till fredag 10 – 18 samt Lördag 12 – 16

Ikväll satt jag och tittade på Singing bee Celeb på TV3 och en av låtarna som kom upp är Hakuna Matata från filmen Lejonkungen. Musiken är skriven av Elton John och texten av Tim Rice. Personligen gillar jag texten bäst på engelska och speciellt passagen:

Hakuna Matata! What a wonderful phrase
Hakuna Matata! Ain’t no passing craze
It means no worries for the rest of your days
It’s our problem-free philosophy
Hakuna Matata!

Det är ingen dålig filosofi om än kanske svår att leva efter

Förra onsdagen kom jag hem från Grekland och då hade jag redan gått in i en tentaperiod. Jag var väl medveten om detta men behövde verkligen komma iväg och hade dessutom tillgång till internet nere i Grekland så jag hade börjat förbereda tentan. På torsdagen skulle jag sätta igång men det var tungt så på kvällen åkte jag över till älsklingen för att låsa in mig och tentapliugga och det gick riktigt bra på fredagen. Första frågan av tre blev klar och jag kände mig nöjd. Jag var återigen på banan och såg fram emot en helg med tentaskrivande, trodde jag i alla fall. Efter middagen på fredagkvällen fick jag panikont i ryggen, sidan och magen på vänstersida. Min första tanke var att det var magen som spökade efter middagen men så var det inte. Älsklingen ringde till sjukvårdsrådgivningen då han inte visste vad han skulle göra, själv kunde jag varken stå, sitta eller ligga. Efter många frågor från sjukvårdsrådgivningen blev vi rekommenderade att ringa en ambulans och åka in till sjukhuset. Så vi gjorde det. Väl på St Görans sjukhus konstaterade både läkare och sjuksköterskor ganska snabbt att jag hade gått ett njurstensanfall, det som läkaren påstod oftast hände äldre män som satt och drack öl och tittade på fotboll i solen. Vad har jag gemensamt med dem? Å nej, jag satt inte i solen och drack öl nere i Grekland. Jag fick smärtlindring och efter en spruta voltaren och en spruta spasmofen var jag smärtfri och fick åka hem. Läkaren sa att jag kunde uppleva mer smärta men att om den kom tillbaka dagligen eller om smärtlindringen inte hjälpte (jag fick med mig både voltaren och spasmofen hem) skulle jag komma tillbaka. Annars var det en kontrollröntgen om 2-3 veckor och allt skulle gå bra.

Jovisst, jag kom hem och inom en halvtimme hade jag ont igen. Okej inte lika ont men ändå ont. Jag ignorerade det och gick och la mig. Vaknade efter två timmar med värre smärta, tog voltaren och somnade om. Vaknade igen en och en halvtimme senare och tog då spasmofen. Somnade om men vakade på morgonen med ny smärta. Jag tog mer voltaren men insåg att det inte hjälpte och ringde därför akutmottagningen, det var bara att åka in igen. Då blev det samma diagnos, njursten och så mer smärtlindring. Dock hjälpte det inte så jag blev inlagd och skulle röntgas. jag spenderade hela lördagen på sjukhuset men fick som tur var åka hem på kvällen. Röntgen visade en njursten på 2 mm och den skulle kroppen klara av att ta hand om. Dessutom var jag mer eller mindre smärtfri. På sätt och vis var allt frid och föjd, jag var inte döende och hade fått smärtan under kontroll. Det stora problemet nu var istället tentan. *suck*

På söndagen skulle jag bara gå på högmässan i St Görans kyrka och sen fortsätta plugga, men det gick inte. Jag var fortfarande öm i framförallt magen och dessutom väldigt trött. På månagen lyckades jag prestera en del på tentan men samma sak denna dag, fortfarande trött och öm. Först på tisdagen kom jag återigen igång med tentan och fråga två blev klar. Nu var det bra en fråga kvar men deadlinen passerade natten mellan tisdagen och onsdagen. Som tur var fick jag dispens ett par dagar. Så inatt blev tentan äntligen klar och då har jag ändå börjat förbereda flytten hem till älsklingen som sker nu på lördag.

Så det har inte blivit så mycket bloggande, jag har helt enkelt inte hunnit med.

Idag är det Tacksägelsedagen enligt Svenska kyrkans kyrkoår. Det betyder att vi i kyrkan idag är särskilt tacksamma för Guds goda gåvor. Dagens Bibeltexter och predikan handlade också om detta, själv var jag på högmässa i St Görans kyrka och där sa prästen en hel del tänkvärt om detta. För det först poängterade hon hur det goda många gånger är osynligt medan det onda är synligt. För att råda bot på detta måste börja visa tacksamhet över det goda. Då först kan vi göra det synligt och på så vis visa hur mycket gott det finns i världen. Jag håller helt med om detta och undrar många gånger varför vi fäster så stort vikt vid det onda och det negativa.

Vidare uppmanade prästen oss alla att fundera över vad vi själv är tacksamma över och hur känslan av tacksamhet förändrar oss. I detta fall drog hon en parallell till dagens evangelium, Luk 17:11-19, där den samariska mannen som blivit botad av Jesus vänder om för att tacka honom. Hur denna man inser att livet är en välsignelse, en gåva och inte en självklarhet eller rättighet. Jag tror att det ligger något i det och att vi bör fokusera på det goda och positiva istället för det onda och negativa.

Dagens Bibeltexter är:

Första Krönikeboken kapitel 29, vers 10-14

Första Thessalonikerbrevet kapitel 5, vers 16-24

Lukasevangeliet kapitel 17, vers 11-19

Vi vill ge Dig ära och tillbedjan
Text och musik: Eva-Lena Hellmark

Vi vill ge dig ära och tillbedjan,
vi vill lyfta våra händer, vi vill upphöja ditt namn.:/
/:För du är stor, Du gör stora under,
stor, ingen annan är som du, ingen annan är som du.:/

Texten kommer från Svenska Kyrkan på nätet

Imorse läste jag på Facebook att Barack Obama får Nobels Fredspris i år. Ett par av mina vänner hade kommenterat det i sin statusrad. Jag blev förvånad och var tvungen att kolla upp det, efter en sökning på Google kunde jag konstatera att så är fallet. Det förvånar mig faktiskt, oftast tycker jag att den som fått fredspriser har aktivt jobbat med fredsfrågan i åratal och blir sedan nominerad och kanske belönad. Obama har varit USAs president i cirka ett år och visst, han har säkert jobbat med fredsfrågan innan men det är nu som president som han verkligen har resurser och makt att göra något. Å då får han Nobels Fredspris? Jag är nog inte riktigt till freds med det, frågan är om han snarare belönas för något annat.

Läser på med SvD

Onsdagen den 14 oktober drar hösten grupp En väg till tillit och livsmod igång. Vi träffas åtta onsdagkvällar i St Görans församlings nya lokaler på Lindhagensgatan 132. Tiden är 19:00 – 21:00.

Gruppen vänder sig i första hand till dig som inte är så bekant med den kristna tron och vi samtalar om vad kristen tro kan innebära för dig idag. Vi utgår från radbandet Livets Pärlor, även kallad frälsarkransen som är skapad av Martin Lönnebo.

Förra hösten gick jag själv gruppen och nu kommer jag vara med som ledare. Personligen ser jag fram emot höstens grupp och hoppas att du också vill vara med och samtala. Varmt välkommen!

När:  Åtta onsdagar 19.00-21.00, med start 21 oktober
Plats: Lindhagensgatan 132
Kostnad: 300 kr (inkl material)

Förra onsdagen när jag flög ner till Samos, Grekland började jag allvarligt fundera över vad det är för fel på charterresenärer eller på personalen på flyplanen. Planet skulle lyfta 6:45 men vi var lite försenad från Arlanda så vi var i luften först runt 7:30. Alltså flög vi ut från Arlanda tidigt på onsdagsmorgonen, trots den tidig timmen tyckte både passagerare och personal att det var en bra idé att dricka alkohol. När personalen föreslog champagne till frukosten tyckte jag att det kan ju vara okej eftersom det är första dagen på semestern osv men när de fortsatte och göra reklam för spriten och mena på att det passade med lite vin eller öl, en avec och så något till kaffet tyckte jag att gick för långt. Hallå, klockan var halv åtta på morgonen och vi satt på ett flygplan. Vem vill dricka sprit då?

Men eftersom många beställde sprit och personalen tyckte det var helt okej och till och med på sin plats antar jag att det är jag som är konstig

Foto: Terrasen på hotellet

För en vecka sen åkte jag och älsklingen till Samos, vi åkte sista-minuten med Ving och hade valt hotell hemma. Valet föll på hotell Kallisti som ligger i Pythagorion och är ett ganska enkelt lägenhetshotell. Vi anlände mitt på dagen förra onsdagen och hade förbokad transfer till hotellet, det gick dock fort med tanke på att Pythagorion ligger endast ett par kilometer från flygplatsen. Efter att vi fått vårt rum och bytt om gick vi ner i hamnen för lunch och sen handlade vi frukost. Efter som vi bodde på ett lägenhetehotell ingick ingen frukost och vi valde att laga frukost själva.

Andra dagen, torsdagen spenderade vi nere vid stranden. Dock var det lite svårt att bada eftersom det var en stenstrand. Men vi lyckades efter lite trixande och det var skönt i vattnet när vi väll kom i. Fast jag måste erkänna att det bara blev ett dopp den dagen.

Foto: Vägen till och från vattenfallet i Potami

Tredje dagen, fredagen åkte vi på äventyr. Vi hyrde en liten bil och tog oss runt på ön. Samos är en ganska liten ö, cirka 50 kvadratkilometer. Den karta vi köpte kvällen innan visade en ska “scenic road” på cirka 8 mil så vi valde att ta den. Dock började vi med en lite avstickare ner till Heras tempel, ett ruinområde. Efter det tog vi oss tillbaka till utflyktsvägen och första stoppet var klostret Timiou Stavrou, ett vacker kloster på en bergssida. Turen gick vidare upp i bergen till byn Mavratzei, där fick vi för oss att leta oss vidare upp till en sk “dirt road” för att komma upp i bergen. Dock ledde det bara till att vi mer eller mindre körde fast i en lite gränd. Efter mycket trixande fick vi loss bilen och kunde köra ner till utflyktsvägen. Där gick turen vidare ner till Karlovassi, en av de större städerna på ön. Där åt vi lunch och tog sedan en avstickare till Potami. I Potami finns det ett berömt vattenfall, eller det påstås så i alla fall. Vi hittade skyltarna och började promenera, först gick vi längst med en mindre bäck för att sedan klättra uppför och nedför en bergssida. Väl nere igen var vi tvugna att vada uppför bäcken som nu hade blivit lite bredare och djupare. Här valde vi att ge upp, vi hade nu klättrar upp och ner ett par kilometer i 25 grader sol. Vattenfallet var INTE värt det. Vi klättrade uppför och nedför och promenerade tillbaka till bilen. Sen bar det av mot Vourliotes, en liten by uppe i bergen och det gamla klosteret Vronta. Här passade vi även på att äta lite mer, det blev omelett och en tomat och gurksallad. En av semesterns absolut bästa måltidern. Efter det bar det av tillbaka till Pythagorion. Vi hade då varit ute och åkt i en nio timmar så vi  ganska så trötta när vi kom tillbaka. På kvällen blev det bara en fika nere i hamnen.

Den fjärde dagen, lördagen spenderade vi nere på stranden och det blev ytterligare ett bad.

Foto: Eupalinus tunneln

Dag fem, söndag vaknade jag med ont i nacken så vi valde att gå ut och promenera. Målet blev Eupalinus tunneln och klostret Spilianis. Det var en promenad på en fyra kilometer. Till en början var det molnigt och riktigt behagligt att promenera men solen tittade fram från molnen och det blev ordentligt varmt. Tunneln var så klaustrofibisk som jag läst och jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag faktiskt gick ner i den. Klostret var ganska nedgånget men hade ett intressant kapell nere i berget, i en grotta. Vi passade även på att titta på kyrkan i Pythagorion samt den slottsruin som staden är byggd på.

Foto: Johannesklostret

Den sjätte dagen, måndag, var det dags för ytterligare äventyr. Denna dag tog vi båten, Flying dolphin till ön Patmos. Båtturen som var ganska skumpig tog en timme och vi började dagen med frukost inne i byn Skala. Sen tog vi en taxi upp till dte kända Johannesklostret i byn Chora. Vi promenerade runt i själva klostret och besökte även klostermuseumet. Här passade jag även på att köpa med mig en Jesusikon hem. Efter klostret tittade vi runt lite i byn och promenerade sedan ner mot Apokalypsgrottan, den grotta som Johannes satt fängslad i och där han fick uppenbarelserna som sedan blev Uppenbarelseboken. Sedan tog vi oss tillbaka till Skala för att äta lunch och åka tillbaka till Samos. Jag gillade Patmos skarp och skulle kunna tänka mig att åka tillbaka dit.

Sjunde och sista dagen, tisdag. Denna dag tog vi det lungt och på eftermiddagen tänkte vi oss en tur in till Samos stad. Bussen skulle gå kl 14:30 och vi var på busshållplatsen i god tid, dock kom det ingen buss halv tre. Det tog nästan en timme innan nästa buss, den 15:15, kom. Vi hade då nästan gett upp hoppet om att det skulle komma en buss. Väl inne i Samos stad insåg vi att nästan allt var stängt så vi strossade runt lite och åt lunch. På kvällen blev det middag i hamnen och en sista titt i affärerna längs med huvudgatan.

Dag åtta, onsdag, var det dags för hemresa. Vi blev utkastade från hotellet kl 8:00, väskorna skulle plockas upp utanför hotellet kl 9:00 och vi skulle möta upp bussen kl 10:15. Inte den mest logiska planeringen men vi packade det sista, tog våra väskor och gick ner till hamnen för att äta frukost. Strax innan nio gick älsklingen upp med väskorna till avlämningsplatsen och lite senare tog vi oss upp till mötesplatsen för bussen. Ute på flygplatsen hade vi ett par timmar att ta död på och inte direkt något att göra. Flygresan hem gick bra även om vi inte fick sitta bredvid varandra utan på varsin sida av gången. Nu är vi i alla fall hemma och det har varit skönt med en vecka i solen.