Varför alltid förkyld vid fel tillfälle?
Igår bar det av ner till Vadstena för vårens första träff med Svenska Kyrkans grundkurs, efter en lång tur genom ett snöigt Östergötland kom jag fram. I tid dessutom. Det tråkiga var att jag hade redan börjat bli förkyld och inte blev det bättre efter en tidig morgon, ett antal timmar i bilen och så lektioner på det. Idag vaknade jag dessutom ännu sämre och var tvungen att bege mig hemmåt redan på eftermiddagen, träffen slutar egentligen imorgon vid lunchtid. Att sitta och nyssa, snörvla, snyta sig är inge höjdare. Koncentrationen är dessutom inte direkt på topp.
Det var tråkigt att behöva åka hem tidigare och det känns så typiskt att jag går och blir sjuk precis innan en av Vadstena-träffarna. Det känns som om det går troll i dessa träffar, precis innan höstens andra träffa fick jag akut njursten och i samband med den fjärde träffen gick jag på en pencillinkur efter min tandoperation. Det är bara att hålla tummarna för att jag håller mig frisk inför vårens övriga fyra träffar. Nästa gång bär det av neråt i mitten på mars.
