I eftermiddag hade vi avslutning för gruppen En väg till livsmod och tillit. Vi har träffats åtta gånger, åtta måndagskvällar. Under de första träffarna sågs vi i ungdomslokalen och idag, sistagången var vi i St Görans kyrka. Det var en trevlig träff, vi började med fika och sen flyttade vi in i kyrkan. Framför altaret hade vi en typ av landaövning och så fick vi höra en text. Sedan gick vi en vandring runt i kyrkan som representerade hela Frälsarkransen. Vid varje pärla fanns det ett Bibelord och så något relaterat till den träffen och den övningen. Det var mycket lärorikt att med hjälpa av text och bild få återuppleva de gångna veckorna och pärlorna. vi avslutade med en liten andakt och en utvärdering.

Det har varit trevligt, lärorikt, svårt och jag kommer att sakna våra träffar. Jag ser fram emot hösten och vad den har att ge.

När jag bodde i USA som utbytesstudent var jag engagerad i baptistförsamlingen där jag bodde. Ungdomarna i församlingen åkte på skidresa till Winterpark, Colorado och jag följde med. Då vi åkte buss från Florida till Colorado hann vi med ett antal filmer, en av alla filmer var Lejonkungen. Det som fascinerade mig var att de föräldrar som var med egentligen inte tyckte att det var okej att vi tittade på Lejonkungen eftersom den inte var kristen. Anledningen till att den, enligt dem inte var kristen var för att filmen handlade mycket om livets gång, den sk “circle of life”.

Ikväll var jag på En väg till livsmod och tillit i kyrkan och kvällens pärlor var döden/mörkret och livet/uppståndelsen. Dessa pärlor handlar om hur allt går från död till liv, från mörker till ljus. Det syns i årstiderna, i kyrkan, i livet. Jag skulle vilja säga att det kommer igen i allt och att det i allra högsta grad handlar just om “circle of life”. Personligen tycker jag att det är en väldigt vacker tanke, att allt kommer och går i en cirkel. Undrar varför de inte tyckte om den tanken…

På måndagkvällar är jag i kyrkan på En väg till livsmod och tillit, en studiegrupp kring frälsarkransen. Det är en diakon och en församlingsassistent som leder grupp och så är vi tre som går i gruppen. Första gången var vi sju stycken och åldern varierade från 20 till 72 år men av olika anledningar blev vi bara tre kvar och vi är mellan 20 och 30 år. En kille och två tjejer, både ledarna är kvinnliga.

Det intressanta är att se hur gruppen agerar, idag var en av våra ledare inte på plats och istället för henne var det en konstterapeut med. Vi jobbade alltså med bilder idag Det märktes dock tydligt att en person var utbytt, gruppen agerade helt annorlunda. Inte till det sämre eller det bättre, bara annorlunda och det fick mig verkligen att fundera över just gruppdynamik. Idag fick jag svart på vitt att hur en grupp är sammansatt verkligen är viktigt och att det verkligen påverkar gruppen. En mycket intressan observation. Ska bli kul att se gruppen nästa vecka när vi är tillbaka till normalläge

Idag är jag ordentligt trött, har inte sovit ordentligt på ett par nätter. I lördags kom jag i säng sent och låg dessutom och läste. Var på loppis på dan på Norska kyrkan och blev rekommenderad att köpa och läsa Älskaren av Marguerite Duras. Det gjorde jag och den började jag att läsa sent på lördagskvällen. Boken är väldigt annorlunda och ganska tragisk men jag fastnade. Innan jag släckte passade jag på att ställa fram klockan så helt plötsligt var det väldigt sent. Dessutom skulle jag upp tidigt för att gå på gudstjänst på söndagen. Igår var det fullt upp med gudstjänst och träffa en gammal kompis. Sen fortsatte jag att läsa på busen på vägen hem. Dock hann jag inte läsa klart boken, hade cirka 10 sidorn kvar. Så när jag gick och la mig vid 22-tiden igår så läste jag klart boken. Jupp, det gick fort men boken är bara på lite över 100 sidor. Den var helt klart läsvärd, dock är det en tragisk men ändå vacker kärlekshistoria. Jag tror iofs inte att det är boken som gjort att jag haft svårt att sova. Det är nog något annat.

Snart är det vattengympa och sen blir det nog till att vila en stund på dagen. Ikväll är det andra gången av samtals- och studiegruppen En väg till livsmod och tilli.

Igår var jag på första träffen i en samtals- och studiegrupp i St Görans församling. Fokus är en väg mot tillit och livsmod och vi arbetar med frälsarkransen, radbandet på bilden. Eftersom det var första träffen igår så presenterade vi oss för varandra och så band vi våra egna frälsarkransar. Det var en väldigt trevlig kväll och jag fick förnyad kraft efter den. Tanken bakom frälsarkransen och dess pärlor är väldigt fin. Pärlorna represseterar bland annat Gud, Guds kärlek och vår kärlek men även Öknen, Hemligheter och Natten.

Jag hoppas att jag kommer lära mig mer om frälsarkransen och framförallt hittar en väg till att använda den naturligt i min vardag. Att hitta ett verktyg som ger mig just tillit och livsmod, något jag verkligen behöver nu när jag går in på okända vägar.

Läs mer om Frälsarkransen