Jag fick precis resultatet på hebreiska tentan jag skrev i lördags, jag blev GODKÄND och det känns såå bra. Var ganska nervös efteråt, speciellt eftersom jag inte hann göra alla uppgifter. Men tydligen gjorde jag de uppgifterna bra.
Nu är det bara att se fram emot sommarkursen 
Så, nu har jag skickat in min tenta…eller rättare sagt för lite över en timme sen. Det känns så där. Det var sex små texter som man skulle översättas och analysera verben. Jag hann med fyra av texterna och det för ju att det blir mer på håret om jag har klarat mig eller inte. Men det är bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa.
Om mindre än ett dygn är det dags för tenta, tenta i hebreiska. Det känns nervöst men samtidigt skönt att det är dags. Känns som om jag har väntat på detta hela terminen. Så håll tummarna för mig imorgon mellan kl 10 och 14. Då sitter jag som bäst och översätter och verbanalyserar
Det märks att det är länge sen jag läste språk, vet inte riktigt hur jag ska tentaplugga. Inte blir det bättre av att jag har en spärr emot att börja. Det finns mycket annat som jag måste ta tag i, PMet för den andra kursen, söka CSN för höstterminen, handla mat… *s* Ja, ni som pluggar eller har pluggat vet hur det är.
Det lustiga är att jag aldrig tidigare varit så nervös inför en tenta, det känns verkligen som om det här kommer leda till min första omtenta. Men man ska väll vara med om en omtenta i livet också. Tror att den största nervositeten är för att det är ett språk, något jag inte är så bra på. Tentan är den 6 juni så jag får ägna nästa vecka åt glosor och verb så kanske det löser sig.
Jag började plugga på universitetet direkt efter gymnasiet, alltså som 20-åring. Eftersom jag spenderade ett år som utbytesstudent i USA gick jag ut gymnasiet ett år senare än de flesta. Att börja på universitetet var spännande och kul, det var inte heller så svårt. Jag har framförallt läst ämnen där jag haft hemtentor och det kändes som en fördel. Att skriva hemtentor, PM och uppsatser har jag tyckt om. Salstentorna i ekonomi var däremot inte lika roliga, men det gick vägen och jag blev i alla fall godkänd. Jag lärde mig snabbt hur man skulle plugga och framförallt hur jag skulle formulera mig för att göra mina lärare nöjda.
För snart ett år sen började jag plugga på nytt, först var det magisterkursen i statskunskap och nu är det hebreiska och Svenska Kyrkans Tro och Liv. Jag har dessutom ytterligare två år på teologen innan jag är klar med min teol.kand. Den examen som krävs för att kunna prästvigas. Ända sen jag började plugga igen har jag tyckt att det inte är lika lätt. I statskunskapen kom jag aldrig riktigt underfund med vad som krävdes av mig i alla PM jag skrev. Böckerna vi läste var dessutom väldigt gamla och vi hade sällan verklighetsanknytning. Det var inte vidare roligt eller inspirerande. jag började fundera en del över det där med att börja studera på nytt, att göra det efter att man jobbat ett antal år. Jag tror helt klart att det är svårare då, jag köpte inte lika lätt det lärarna sa och jag tyckte inte alltid att litteraturen var relevant. Nu när jag läser teologi känns det betydligt bättre, speciellt eftersom det krävs en hel del egen reflektion. I alla fall i kursen Svenska Kyrkans Tro och Liv. Det jag däremot har problem med är våra hemtentor, uppgifterna känns inte alltid så relevanta och jag förstår inte alltid vad det är jag lär mig. Men det kanske är så när man varit borta fårn den akademiska världen ett tag. Eller så har jag helt enkelt blivit lat och presterar inte lika bra 
Sitter med hebreiskan och försöker dels lösa veckans uppgift och dels göra det självrättande test som ligger ute. Inget av det går direkt bra. Får inte kläm på alla dessa vokaler som ständigt byter utseende, dessutom har jag haft svårt att skriva vokaler på datorn. Det har jag nu efter mycket om och med, förhoppningsvis, löst. Sen är det alla dessa verbstammar, det är Qal, Hif’il, Pi’el och några till. På toppen av det finns det en si så där tusen eller fler ord som avviker från alla regler. Grammatik och språk var inte min starka sida på gymnasier och jag kan definitivt säga att det är inte min starka sida nu heller. Undrar varför man måste läsa 30 poäng språk?
Hebreiskan känns helt enkelt skit just nu. 
När man läser till präst måste man läsa ett av Bibelspråken, alltså hebreiska eller grekiska. Då jag inte är en språkmänniska har jag funderat på det här fram och tillbaka men bestämde mig för hebreiska. Så i januari började min kurs i Bibelhebreiska och det går verkligen upp och ner. Jag ska lära mig att läsa, skriva och tolka språket. Det innebär inte bara glosor och översättning utan även grammatik, något jag inte var stark i under grundskolan. Det har varit och är mycket att bita i och mycket att lära sig men på något sätt är det ändå givande. Visst svär jag över det ibland och visst blir det fel men de få gånger jag förstår eller får till en uppgift så blir jag glad ändå in i själen.
Så under våren kämpar jag vidare med min B-kurs i hebreiska och någongång under nästa läsår blir det en C-kurs.