Människosyn eller Människobild

Har du någon gång funderat över det där med människosyn eller människobild? Jag har gjort det en hel del, dels för att både människobild och Gudsbild kom upp under sommarkursen och dels för att vi har pratat om det i grundkursen.

Människosyn är ett intressant begrepp, dels som begrepp och dels som vad begreppet innehåller eller innebär. Som begrepp är det själva synen på människan, vad är en människa? Vad består människan av? Var kommer hon ifrån? Den här bilden präglas både av religion/tron och av arvet från miljö och kultur. Religonen sätter sitt prägel genom exempelvis texter så som Bibeln vilken berättar om den kristna synen på människan. Arvet från miljö och kultur är något vi inte ens alltid tänker på, de där förmaningarna mamma och pappa kom med präglar oss faktiskt. De gav oss en grund att stå på, många gånger omedvetet. Men självklart går det att medvetengöra om man sätter sig ner och tänker på det. Sätt sedan ihop detta, sätt det i ett sammanhang och du har din egen människosyn eller människobild.

Är det då nödvändigt att reflektera över den? Jag tror faktiskt inte det, eller det kanske finns en poäng i att vara medveten om att vi alla har vår syn på människan och den påverkar vår syn på livet, världen och så vidare. Men att veta hur den ser ut behöver inte vara nödvändigt. Jag tror att vi ändå omedvetet är medveta om det. Att vi vet hur vi resonerar och vad som vägleder oss. Ibland tror jag snarare att det komplicerar att reflektera över allt, att det för oss människor förvirrade och att det skapar tron att vi “måste” tänka på ett visst sätt. Å så är det ju inte, i alla fall inte så länge vi inte skadar någon.

Människosynen och människobilden finns alltså där omedvetet och det är inte nödvändigt att göra den medveten, jag tycker i alla fall inte det.

Hemtenta i sommarkursen Teologi och Skönlitteratur

I måndags publicerades det sista momentet i min sommarkurs Teologi och Skönlitteratur, hemtentan. Tentan bestod av två frågor som vardera max fick vara fyra sidor långa. Deadline är nästa torsdag, den 20e augusti kl 10:00.

De senaste dagarna har jag förberett mig och idag skrev jag själva tentan. Det gick ganska så bra, jag är nöjd med resultatet och det känns skönt att vara klar. Det innebär att jag får några dagar helt ledigt innan Svenska Kyrkans grundkurs drar igång på onsdag. Dock tror jag att det blir lugnt i skolan nästa vecka. Allvaret börjar nog veckan därpå. Sen sätter min universitetskurs igång den 31 augusti. I höst blir det Tro- och Livsåsådning på C-nivån. Självklart på distans då jag kommer befinna mig nere i Vadstena.

Jag ser fram emot studierna och har redan beställt litteraturen för första delkursen, Gudsbild och Treenighetslära. Nu är det bara att vänta och se vad kursen har att ge. Samma sak gäller grundkursen.

Skönlitteratur och Textanalys/Texttolkning

Jag har funderat en del under sommarkursens gång, kursen heter Teologi och Skönlitteratur och handlar om lära sig utöva textanalys och texttolkning av skönlitteratur med fokus på existentiella frågor. Kursen går både under Bibelvetenskap och Tro- och Livsåskådning. På sätt och vis är kursen väldigt intressant då många skönlitteräraverk säger en hel del om existentiella frågor. Skönlitteratur kan många gånger var ett lättare sätt att presentera existentiella frågor på än till exempel facklitteratur. Det som däremot är tungt med kursen är de författare vi läser verka av; Bigitta Trotzig, Lars Ahlin, Sara Lidman, Christine Falkenland. Den sistnämnda var något tung men dock väldigt bra. Lars Ahlin fastnade jag för med tiden men Birgitta Trotzig och Sara Lidman klara jag bara inte av. Okej, jag har läst de verk som ingår i kursen men jag har inte gjort det med glädje. Att sedan analysera och tolka dessa verk har varit en utmaning. Till min hjälp har jag haft två avhandlingar, den ena har analyserat bland annat Natt i marknadstältet av Lars Ahlin och den andra Sara Lidmans Jernepos. Det jag dock fastnat för är att hur man tolkar dessa texter, eller kanske snarare det man läser in i dem. För mig är det inte rimligt, jag ser inte de mönster och håller inte alltid med i tolkningarna. Det finns flera potentiella anledningar till detta:

- Det kan det bero på att jag läser romanen en gång och sen bara går tillbaka till enstaka sidor och stycken

- Det andra kan vara att jag inte är expert på litteraturvetenskapens analysverktyg vilket gör det svårare för mig att tolka och analysera texten.

 - Det kan också bero på vem som läser och därmed tolkar och analyserar texten, att läsaren använder sin förförståelse vid sin läsning vilket ger olika tolkningar och analyser beroende på just vem som läser.

Personligen tror jag mest på det sist nämnda alternativet och om det stämmer finns det då någon universal sanning i dessa texttolkningar och textanalyser? Eller är det så att varje text talar till varje individuell läsare på ett alldeles speciellt sätt, att det är svårt att ge en generell bild av en text? Jag tror faktiskt det, däremot tror jag att vi kan läsa texter på liknande sätt beroende på bakgrund, erfarenhet med mera. Alltså beroende på vår förförståelse. det i sig kan göra att för en viss grupp kan det finnas en generell sanning eller en generell tolkning. Men jag tror fortfarande att det är svårt att hitta ett universellt mönster i texter eller en universell sanning. Det är kanske det syftet med kursen har varit?!

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig

Jag har precis läst klart Dykungens dotter av Birgitta Trotzig och finner den svår. Det är en mörk berättelse om en kvinna som lämnar sitt hem på landsbygden för stadslivet pga att hon blivit gravid utom äktenskap. Berättelsen fokuserar kring denna kvinnas liv, hennes dotter och dotterns barn. Trots de ljusa stunder som skildras och trots slutet av romanen finner jag den ända enkom tragisk. Jag finner på något sätt ingen mening med skildringen, inget syfte.

Anledningen till att jag läst boken är att det är en av kursböckerna i min sommarkurs, Teologi och Skönlitteratur. På ett sätt är det intressant att ställas inför skönlitteratur jag normalt sätt inte skulle läsa, å andra sidan känns det stundvis tungt att läsa litteratur som är så pass tragisk som kurslitteraturen hittintills varit.

Nu är det dags för ytterligare litteratur och det ska bli intressant att se om den är av samma art som de tidigare böckerna.

Att läsa kurslitteratur

Jag har pluggat i många år och läst en del olika ämnen så som företagsekonomi, nationalekonomi, religionsvetenskap och statskunskap. Idag har jag en fil.kand i statskunskap och har även läst magisterkursen och skrivit min uppstats. Nu satsar jag på en teol.kand för att kunna bli präst. Det här har inneburit många kursböcker, både inhemska och utländska. Nu, när jag läser religionsvetenkap har jag dock stött på något nytt. Att läsa skönlitteratur som kurslitteratur och dessutom att analysera den ur ett teologiskt perspektiv. Att analysera tycker jag är kul och det är intressant att få veta lite mer om litteraturvetenskap och deras analysverktyg. Det som är mindre kul är en del av den skönlitteratur jag måste läsa. Just nu läser jag Öde av Christine Falkenland, på många sätt är den väldigt fängslande och fascinerande men den är också väldigt tragisk. Boken är tung att läsa och jag kan inte läsa så många sidor åt gången. När man läser en teoretisk bok brukar det gå bra att sitta och läsa i några timmar, nu får jag begränsa mig till ett antal sidor. Som tur är för mig är denna bok inte så lång och jag har snart kommit igenom den. Sen är det dags för analysern och att författa ett PM. Det ser jag dock fram emot. *ler*

För mer info om Öde av Christine Falkenland se tidigare blogginlägg.

Öde av Christine Falkenland

9789170011887

Just nu läser jag Öde av Christine Falkenland. Anledningen är att det är en av böckerna i sommarkursen Teologi och Skönlitteratur. Jag började läsa i går kväll och kunde inte riktigt lägga ifrån mig boken. På många sätt är historien tragisk men samtidigt väldigt fängslande. Hon skriver avskalat om en kvinna som precis fått missfall, som lever i ett destruktivt förhållande och som växte upp med bara sin pappa då mamma dog i unga ålder. Boken handlar om kärlek, om avsaknaden av kärlek och om längtan efter kärlek. Den handlar också om kristendom, om hur den lilla flickan växte upp på en ö i Bohuslön, hur kristendomen och framförallt hotet om synd och skam påverkade henne som liten.

Boken är skriven som ett samtal, ett samtal inom denna kvinna. Hon beskriver sina tankar, känslor men också sin historia. Allt kretsar kring den psykoterapeut som hon går hos.

Än så länge har jag bara läst en 40 sidor av 140. Det ska bli intressant att se hur boken utvecklas. Vidare ska det bli intressant att analysera boken när jag läst klart den. Att titta på texten ur ett livsåskådningsperspektiv. Redan nu känner jag att den talar till mig, att den beskriver en viss typ av livsåskådning och kanske till och med kristendom. Den ger en människosyn som är väldigt tragisk, negativ och det avspeglar sig i den Gudsbild som anas i texten. Samtidigt som jag kan känna igen mig i texten är den så långt ifrån min egen livsåskådning som är möjligt. Däremot väcker den tankar och känslor…

Bokus kan man läsa följande om boken:

Efter ett missfall söker Siri upp psykoanalytikern Helenius för att bearbeta sin sorg. Bit för bit konfronteras hon med sitt förflutna. Skådeplatsen för det drama som utspelar sig i Christine Falkenlands nya roman är en karg ö i den bohuslänska skärgården. I denna strängt religiösa miljö har Siri vuxit upp med sin ensamstående far, som är tullmästare och kyrkvärd i det lilla samhället. Men ett ödesdigert misstag tvingar henne bort från ön.

Godkänd Hebreiska tenta

Präststudier | Monday June 8 2009 20:45 | Comments (1) Tags: , , ,

Jag fick precis resultatet på hebreiska tentan jag skrev i lördags, jag blev GODKÄND och det känns såå bra. Var ganska nervös efteråt, speciellt eftersom jag inte hann göra alla uppgifter. Men tydligen gjorde jag de uppgifterna bra.

Nu är det bara att se fram emot sommarkursen :-)

Sommarkurs: Teologi och Skönlitteratur

Jag tror att jag har bestämt mig nu, det blir till att vara ledighet med en sommarkurs på teologen. För någon vecka sen såg jag att det fanns platser kvar på sommarkursen Teologi och Skönlitteratur.

Så här står i Uppsala Universitets kurskatalog på nätet:

Kan läsning eller skrivande av skönlitteratur vara uttryck för människans existentiella sökande? Denna kurs presenterar olika religionsvetenskapliga ingångar till skönlitteratur texter. Studenten stiftar bekantskap med skilda tillvägagångssätt för att studera skönlitteratur inom bibelvetenskap och livsåskådningsvetenskap. Under kursen kommer studenten även i kontakt med religionspsykologiska perspektiv. Kursen går ut på att öva texttolkning med särskild inriktning på existentiella frågor.

Kursbeskrivningen gjorde mig nyfiken och jag har nu bestämt mig för att detta blir min sommarsysselsättning. Ska även på en intervju imorgon för ett lönejobb, det är bara 1 dag/månad och skulle passa mig bra. Lite pengar i sommar och så lite studier och en hel del ledighet. Dessutom löper jobbet på under terminen så då det ger lite behövliga extra pengar. Nog om det… kursen känns intressant för att jag tror att den kan ge ett bra verktyg inför framtida predikningar och även andra moment i kyrkan, så som konfirmandundervisning. Jag skriver och berättar mer om kursen när den sätter igång.