För nio månader sen började jag på Svenska Kyrkans grundkurs. Sen i september har vi haft nio fysiska träffar på plats i Vadstena. Den sista var nu i veckan, onsdag till fredag. Under tidens gång har vi diskuterat själavård, kyrkans organisation och ämbeten, Bibelsyn och kyrkohistoria. Vi har fått prova på att planera en mindre morgonmässa och vi har diskuterat kyrkoåret och söndagens Bibeltexter. Det har varit en resa som nu är över och samtidigt bara har börjat. Kursen är avslutad men resan mot att bli präst har än så länge bara börjat. Det är både spännande och nervöst.

Kursen, SKG har i sig inneburit många upprepningar för min del men även en del nytt. Själavårdspassen har varit de mest inspirerande och intressanta. Jag ser fram emot att bli själavårdare med spänning och lite rädsla. Om jag nu blir präst, allt hänger på antagningen nu i september. Samtidigt har det varit lärorikt att träffa så mång aolika människor, människor som alla uppehåller sig i Svenska kyrkan på ett eller annat sätt under en kortare eller längre tid. Att få se kyrkans mångfald, att lära sig att förstå den och att handskas med den. Det i sig har varit en utmaning, en mycket givande sådan. Kursen i sig får godkänt, mycket hade kunnat vara annorlunda. Mer praktisk övning, en tydligare struktur och en annan fördelning mellan ämnena.

Jag har, som sagt, läst kursen på distans och trivts med det. Att hinna få andrum mellan träffarna, att få applicera kunskapen på sin egna församling och att få tid till eftertanke och reflektion. Men också för att det underlättat mitt liv. Att kunna kombinera kursen med studier på teologen, extra arbete och engagemang i församlingen.

Det blir inte så mycket bloggande just nu. Dagarna är full av studier, möten och jobb. För tillfället skriver jag min c-uppsats i Tro- och livsåskådningsvetenskap samtidigt som jag läser en kurs i Religionshistoria, Religion och Genus. Oftast läser jag distanskurser men Religion och Genus är en campuskurs så jag är på plats i Uppsala en dag i veckan. Dessutom håller jag på att avsluta Svenska Kyrkans grundkurs, sista träffen i Vadstena är 26-28 maj.

Kurserna är alla intressanta på sitt sätt och tar olika mycket tid. Uppsatsen har varit känslomässigt jobbig eftersom jag skriver om djurrätt och har därmed läst mycket om hur djur behandlas i olika situationer. Det är för mig helt ofattbart vad vi människor utsätter djur för och hur vi dessutom kan kalla det humant. Kursen Religion och Genus är väldigt intressant men det är mycket tung läsning och jag funderar en hel del. Tankarna rör hur kvinnor har behandlats och behandlas inom religionen, framförallt kristendomen, samt varför. Svenska Kyrkans grundkurs innebär framförallt att följa kyrkåret både i text och i kyrkan vilket är väldigt roligt och inspirerande. Att behöva sätta sig ner och fundera över varje söndagstext ger en öka förståelse för själva kyrkoåret men också för Bibeln.

Jag jobbar extra i St Görans församling, antingen är jag i Våningen och hjälper till med ett dopkaffe, en minnesstund eller något annat event eller så är jag extra vaktmästare i kyrkan.

Under våren satte även antagningsprocessen igång till Stockholms stift. Det har inneburit ett par inspirationsdagar på stiftet och snart är det en träff med handledarna för praktisk information. Själva praktiken sker under junimånad.

Parallellt med allt detta har jag en del andra möten och samtalsgrupper i kyrkan. Det finns helt enkelt inte så mycket tid över för att blogga. På den tid som finns ska jag även hinna äta, spela lite Mafia wars och umgås med familj, vänner och självklart med Lilo.

När jag var på träff med Svenska Kyrkan grundkurs hade vi ett pass om Internationella frågor. Passet inleddes med teologiska perspektiv eller argument i miljöfrågan. Vår föreläsare började med att presentera ett argument som hämtar sitt stoff från dels Skapelseberättelsen i Genesis (Första Mosebok) och dels från Uppenbarelseboken. Detta perspektiv går ut på att då Gud har skapat jorden och även bestämt när jorden ska gå under så är det bara för människan att förburka jordens resurser. Gud ser till att människan har det hon behöver och det medför att vi människor kan använda oss av det jorden ha att erbjuda. Med andra ord behöver inte människan hushålla eller förvalta jordens resurser, Gud tar hand om människan och en dag finns varken jorden eller människan längre. Inte som vi känner den idag. Detta synsätt representerad tydligen av den kristna högern i USA, åtminstone enligt vår föreläsare. Det andra perspektivet handlar om Global rättvis och skapelsemotivet vilket mer går ut på att människan ska förvalta jordens resurser, även detta går att belägga i Genesis. Ett synsätt som representeras av bland annat Svenska Kyrkan och Kyrkornas Världsråd.

Personligen trodde jag att en god kristen just förvaltade jordens resurser. Värnade om sina medmänniskor men också om djur och natur. Därför gör det första synsättet mig upprörd. Att det finns människor som kallar sig kristan och som samtidigt anser att jorden och dess resurser är enbart till för oss människor att förbruka. Inte konstigt att vi har de problem vi har idag med bland annat miljöförstörelse.

Nej, jag tycker det får vara stop för galna sysnätt som detta. Visst går det att läsa in i Bibeln att jorden är till för människan men det finns så mycket mer i Bibeln som talar för att människan bör förvalta jorden och att vi ska värna om varandra och om djur och natur. Dessutom har vi fått en fri vilja från Gud och ett sunt förnuft. Använd det istället för att rättfärdiga allt med Bibeln. Ta ert ansvar.

Igår bar det av ner till Vadstena för vårens första träff med Svenska Kyrkans grundkurs, efter en lång tur genom ett snöigt Östergötland kom jag fram. I tid dessutom. Det tråkiga var att jag hade redan börjat bli förkyld och inte blev det bättre efter en tidig morgon, ett antal timmar i bilen och så lektioner på det. Idag vaknade jag dessutom ännu sämre och var tvungen att bege mig hemmåt redan på eftermiddagen, träffen slutar egentligen imorgon vid lunchtid. Att sitta och nyssa, snörvla, snyta sig är inge höjdare. Koncentrationen är dessutom inte direkt på topp.

Det var tråkigt att behöva åka hem tidigare och det känns så typiskt att jag går och blir sjuk precis innan en av Vadstena-träffarna. Det känns som om det går troll i dessa träffar, precis innan höstens andra träffa fick jag akut njursten och i samband med den fjärde träffen gick jag på en pencillinkur efter min tandoperation. Det är bara att hålla tummarna för att jag håller mig frisk inför vårens övriga fyra träffar. Nästa gång bär det av neråt i mitten på mars.

Idag var första träffen för Svenska Kyrkans grundkurs distans på Vadstena Folkhögskola, då jag bytt från helfart till halvfart på distans så var jag en av kursdeltagarna. Det var en bra första dag med kortpresentation av oss i gruppen, en introduktion till First Class (vårt “konferens”-system) samt en diskussion av vad kyrkan är. I gruppen är vi cirka 25 stycken och åldrarna varierar från 20 till närmare 60 om inte över 60. Dessutom kommer vi från stora delar av landet och har många olika bakgrunder både inom kyrkan och från studier och arbetsliv. Många uttrycker en önskan eller vilja att bli präst eller diakon.

Jag känner mig upprymd och förväntansfulll inför kursen, kanske inte så mycket på själva innehållet i kursen utan snarare på diskussionerna och erfarenhetsutbytet. Det är skönt att träffa och umgås med människor i samma situation som en själv, en framtid som präst i Svenska Kyrkan.

För fyra veckor sen började jag på Vadstena folkhögskolan och Svenska Kyrkans grundkurs. Det har varit fyra besynnerliga veckor och varken kursen eller folkhögskolan var vad jag förväntade mig. Nu ändras dock mina planer ytterligare, imorgon börjar jag Svenska Kyrkans grundkurs på nytt. Imorgon börjar Vadstena folkhögskolas distans variant av grundkursen. Av olika anledningar har jag bett att få byta studietakt och studiemodell så imorgon blir det ny introduktion och nya kursare. Det positiva är att jag nu får mer tid över till min universitetskurs som visat sig vara riktigt intressant.

Så, jag sitter hemma och är lite nervös och mycket nyfiken på hur dagen kommer att se ut imorgon.

För tillfället befinner jag mig nere i Östergötland och spenderar dagarna på Vadstena Folkhögskola, där läser jag Svenska Kyrkans grundkurs som är ett krav i utbildningen till att bli präst. Dock har jag funderat en del över vad syftet är med kursen. Under de första dagarna av kursen fick vi veta att det finns två övergripande syftet;

- Grundläggande kännedom om Svenska Kyrkans tro och liv åt dem som förbereder sig för tjänst i Svenska Kyrkan i pastoral, karikativ, pedagogiska eller musikaliska uppgifter (ut utbildningsplan fastställd av Svenska Kyrkans utbildningsnämnd).

- Tillfälle till trosmässig reflexion, och vara personligt utvecklande för deltagarna (ut utbildningsplan fastställd av Svenska Kyrkans utbildningsnämnd).

Under dessa två syften finns sedan specificerat vad det innebär för kursen i Vadstena. Om man dock läser dessa syften så innebär det att du bör ha väldigt lite kännedom om både Svenska Kyrkan och dig själv när du börjar denna kurs. Om du dock har både kännedom om Svenska Kyrkan och dig själv så fallerar kursen något eller kanske till och med helt. Hur kommer det sig då att kursen är ett krav? Bör då inte snarare kursen rekommenderas till dem som är osäkra på sig själva, på sin tro eller på om de vill jobba i Svenska Kyrkan. Borde det inte skapa både en bättre kurs och ett bättre engagemang i kursen.

Några funderingar på vägen, jag hoppas dock att kursen även kommer att ge mig något, jag som har både kännedom om Svenska Kyrkan och om mig själv.

Nu är den första hela och riktiga veckan avklarad på Svenska Kyrkans grundkurs. Vi har pratat människosyn, kunskapssyn, kyrkans undervisning, Bibeln och så har vi en del praktiska ämnen som kommunikation och Ikonmåleri. Dessutom har vi alla på skolan ämnen tillsammans på torsdagseftermiddagarna, ämnen vi kunde välja mellan var; Akvarell, Platsbank/CV/Dator, Franska, Läslust, Schak, Kör och 1700-tal. Själv valde jag läslust och det innebär att vi läser och diskuterar böcker. Helt i min linje. *ler*

I schemat finns även en del tid i kyrkan inplanerat, så som Laudes, morgonbönen med efterföljade Bibelsamtal och Vesper, eftermiddagsbönen. Dessutom är vi i grundkursen involverade i onsdagsmässan. Vi är indelade i arbetslag och dessa ska mer eller mindre hålla i hela mässa. Det finns vissa delar som prästen gör, dessa är Förlåtelsen Instiftelseorden och Välsignelsen. Min grupp ska hålla i vår första mässa först om fyra onsdagar, den 23 september så vi har lite tid på oss för förberedelser. En del är helt enklet att läsa innantill medan en del är mer arbete, som att välja psalmer och skriva predikan. Det sistnämnda, att skriva predikan är det jag ser mest fram emot.

Annars har det varit både lugnt och mindre lugnt, det märks att vissa ämnen berör mer än andra och att vissa diskussioner är mer förutsättningslösa än andra.

Det ska bli intressant att se hur andra veckan blir, vi har lektioner måndag, tisdag och fredag. Onsdag och torsdag har vi så kallade uteäventyr där vi ska lära känna varanda mer i gruppen. Första dagen ska vi upp och vandra på Omberg, den andra är vi kvar i Vadstena. Det ska bli både kul och intressant.

Innan jag började på Svenska Kyrkans grundkurs har man talat om för mig från olika håll och kanter hur det är att läsa på folkhögskolan. Framförallt har man talat om för mig att det är både annorlunda och väldigt speciellt. Jag kan redan intyga om att det stämmer. På något sätt är det som en blandning av regelträtt kursverksamhet och grundskolan eller kanske gymnasiet. Du förväntas dela med dig väldigt mycket av dig själv samtidigt som du är tillbaka lite på grundskolan med storsamlingar, gemensamma raster och måltider. Det jag dock inte hade räknat med är alla dessa sångstunder, varje gång vi samlas hela skolan ska vi sjunga, gärna med någon form av rörelser till. Så, det är helt klart både annorlunda och speciellt.

Vad jag tycker om det är en annan sak, det får jag återkomma till

Så, då var dagen kommen att börja Svenska Kyrkans grundkurs. Uppropet var på eftermiddagen och det var drop-in lunch innan. Min tanke var att vara ute i god tid så jag packade ihop det sista strax efter 11 och tänkte bara låta Groda och Leylah gå ut och kissa. När det sprang runt på gården passade jag på att hämta in posten, det skulle jag inte ha gjort. Under de få minuter jag var borta lyckades Groda rymma. Jag letade och letade men hittade henne inte. Till slut kom grannen förbi och sa att hon satt borta på ett berg på hans ägor, han hade inte tagit med henne tillbaka gå hon rullat runt i något äckligt. Så det var bara att åka och försöka få fatt i henne, men inte ens det lyckades. Efter mycket om och men kom hon dock springandes tillbaka. Innan jag kunde ge mig iväg fick jag stoppa in henne i duschen.

Till slut var jag på väg om än lite sen, jag hittade fram till folkhögskolan men inser att det inte finns någon parkering. Efter lite letande hittade jag en ganska så provisorisk plats men det vissade sig att det gick bra. Inga p-böter.

Jag hittade matsalen, fick min namnbricka och tog lite mat. Det lilla som fanns kvar. När jag ätit var det dags att samlas i stor salen, Arken. Där var det presentation av alla lärare och all personal samt ett regelrätt upprop. Efter det var det dags för eftermiddagskaffe och sen träffades vi linjevis och hade ytterligare en kort presentation av varandra. Dagen avslutades med en kortare samling i skolkyrkan.

Idag är sista dan i Stockholm, i alla fall på ett par månader. Kommer kanske upp någon helg under hösten också. Hursom så var jag och mamma och min styvpappa på Grand Hotel och åt frukost imorse. Suveränt som alltid, tackar tackar.

Sen bara det av vidare till tandläkaren för att rotfylla en tand och efter det hade jag en tid hos Sheri på Beauty and Medical Team för att färga ögonfransar och ögonbryn. Så nu har jag mätt och belåten med snygga ögon och en lagad tand. Redo för ny äventyr alltså. Jag ser fram emot hösten även om jag kommer att sakna nära och kära här i Stockholm. Samtidigt ser jag självklart fram emot kursen i höst, ett steg närmare en prästvigning.

I måndags publicerades det sista momentet i min sommarkurs Teologi och Skönlitteratur, hemtentan. Tentan bestod av två frågor som vardera max fick vara fyra sidor långa. Deadline är nästa torsdag, den 20e augusti kl 10:00.

De senaste dagarna har jag förberett mig och idag skrev jag själva tentan. Det gick ganska så bra, jag är nöjd med resultatet och det känns skönt att vara klar. Det innebär att jag får några dagar helt ledigt innan Svenska Kyrkans grundkurs drar igång på onsdag. Dock tror jag att det blir lugnt i skolan nästa vecka. Allvaret börjar nog veckan därpå. Sen sätter min universitetskurs igång den 31 augusti. I höst blir det Tro- och Livsåsådning på C-nivån. Självklart på distans då jag kommer befinna mig nere i Vadstena.

Jag ser fram emot studierna och har redan beställt litteraturen för första delkursen, Gudsbild och Treenighetslära. Nu är det bara att vänta och se vad kursen har att ge. Samma sak gäller grundkursen.

Som jag skrev i lördags har jag den sista tiden funderat en del var jag vill spendera min höst. Igår vaknade jag och visste på något sätt vad jag ville. Så idag ringde jag och kolla om min plats fanns kvar i Vadstena och det gjorde den. Sen var det bara att ringa till Sigtuna och tacka nej till den platsen. Det känns riktigt bra, än bättre blev det när bilfrågan löste sig under eftermiddagen. Jag får låna min mammas nyinköpta PT Cruiser. Helt underbart. Det är en kaxig bil med mycket karaktär, lite om jag.

Så om en veckan, den 19e augusti börjar jag Svenska Kyrkans grundkurs på Vadstena Folkhögskola. Jag tänkte även passa på att läsa Tro- och Livsåskådning C1 på distans vid Uppsala Universitet. Annars kommer hösten handla mycket om att landa, att landa i mina tankar och funderingar kring min framtid som präst och kring min egen tro och teologi. Det känns riktigt skönt och dessutom är miljön i och omkring Vadstena perfekt för det.

Jag ser verkligen fram emot hösten trots att jag lämnar älsklingen ett par månader.

Nu i höst är det dags för mig att läsa Svenska Kyrkan grundkurs, jag har dock funderat mycket på hur och var. Ja, jag vet att jag är tur som kan välja mellan två skolor. Eller? Ibland är det inte så bra att ha val, ibland är det bättre att bara bli angiven var och när.

Varför har jag då funderat på de olika skolorna och vad skiljer dem åt? Tidigt under sommaren började jag fundera på att flytta ner till Östergötland, har under en tid känt att jag vill komma bort från Stockholm. Få mer utrymme och mer lugn. Östergötland föll sig naturligt då jag har goda vänner där nere. Dessutom är det inte allt för långt från Stockholm. I samma veva skickade jag in en senanmälan till grundkursen i Vadstena. I förra veckan fick jag ett samtal från dem och blev antagen. Nu var det alltså dags att bestämma sig. Den ena skolan ligger i Vadstena och då går kursen på helfart under hösten. Den andra skolan ligger i Sigtuna men studierna kommer att bedriva dels varannan onsdagkväll i Stockholm och dels via internat på Graningen och i Sigtuna. Den kursen går över hela läsåret.

Efter att jag fick beskedet i förra veckan har jag vridit och vänt på detta och vetat varken ut eller in. Inget av alternativen är bättre än det andra. Jag har heller inte känt att det ena lockar mer än det andra. Jag visste dock hela tiden att jag var tvungen att bestämma mig till igår, fredag. Dels för att första internatet med Sigtuna är måndag till fredag nästa vecka och dels för att Vadstena ville ha svar innan den 7e augusti. Så jag funderade en sista vända igår och kom som vanligt inte riktigt fram till något, inte förrens jag tittade på antagningsbeskedet från Vadstena. Svaret skulle ha varit dem tillhanda den 7e augusti. Det hade jag helt missat och undrar om det var slarv eller om det var undermedvetet. Att jag ville välja Sigtuna för att vara kvar i Stockholm. Nu känns det i alla fall som om jag inte har något val, det bästa är att köra på det spår jag tänkte innan sommaren. Grundkursen via Sigtuna Folkhögskola parallelt med studier i Uppsala. Ja, det får nog bli så.

Att läsa till präst är alla gånger inte det enklaste. Eller själva studierna är egentligen inte så svåra, det stora problemet är att få kläm på vad som krävs för att bli antagen till Pastoralinstitutet. Jag tror dock att jag har fått ihopp det, det som krävs är:

- Svenska Kyrkans Grundkurs som läses på folkhögskolan, för min del blir det Sigtuna

- Teol.kand examen som ska innehålla 67,5 poäng Bibelvetenskap, 15 poäng Svenska Kyrkans Tro och Liv samt 37,5 poäng Tro- och Livsåskådning. Utöver det krävs också ett huvudämne, i mitt fall blir det nog Tro- och Livsåskådning. Vill ha en bred examen som förstår religion i stort och vilken roll den spelar i dagens samhälle. Dessutom kan jag använda en termin av mina tidigare stuider *glad*.

- Pastorala ramen, tre kurser som ges vid Ersta Sköndal Högskola. Det är en samtalsgrupp och så liturgisk sång och röst och gestaltning.

Sen är det dags att bli antagen till Pastoralinstitutet vilket självklart kräver att jag redan är antagen prästkandidat i mitt stift. Ansökan skickar jag in i januari 2010 för att förhoppningsvis kunna bli antagen under sommaren/hösten 2010. När jag väl är antagen prästkandidat ska jag även medverka vid ett antal hel/halvdagar vid stiftet.

Som ni ser är det en del att hålla reda på och en del att ta sig igenom innan själva prästvigningen. Men jag tror att jag fått med allt och att jag förstått vad som krävs av mig. För säkerhetsskull har jag dock tänkt boka in ett möte med studievägledaren vid Teologen. Måste få lite poäng tillgodoräknade och dessutom fråga hur jag får loss poäng från min fil.kand som ska ingå i min teol.kand. Inte lätt det här inte *s*.

Just nu läser KG Hammars bok Jag har inte sanningen, jag söker den. Jag fick boken med posten i fredags och ska läsa den innan första internatveckan med Svenska Kyrkans Grundkurs. Då jag ser fram emot grundkursen i höst kastade jag mig över boken. Den är skriven som en dialog mellan KG Hammar och Ami Lönnroth som är den som faktiskt har skrivit boken.

Boken beskriver KG Hammars tro och handlar alltså om den väg som din personliga tro är. Ordet personlig kommer ofta tillbaka. Det påpekas om och om igen att det inte finns några exakta svar på trons frågor då tron alltid är personlig och därmed är lite annorluna från person till person. Jag tycker detta är intressant och tror verkligen att det är så, att vi alla har ett visst mått av personlighet i vår tro men att vi sedan kan komma överens om ramar.

Vidare berättar KG Hammar om trons tre stadier, den institutionella, den kritiska och den mystiska. Han använder dessa tre stadier när han beskriver sin egen tro och den väg han vandrar. Han menar på att barnet är i den institutionella fasen, tror bokstavligen. Att konfirmanden är kritisk, ifrågasätter allt och att den vuxna kommer in i den mystiska fasen om denne inte överger sin tro under den kritiska fasen. Även detta tycker jag är intressant och jag kan känna igen mig i det. Jag har många gånger under den gångna terminen funderat över varför min tro ser ur som den gör, speciellt i förhållande till andra. Men jag tror verkligen att det ligger något i detta, i de tre faserna.

Det ska bli intressant att läsa klart KGs bok och se vart den slutar.

Som jag har berättat tidigare så ska jag läsa Svenska Kyrkans grundkurs, en kurs på Folkhögskolan som behövs då man vill bli präst. Fördelarna med att kursen går på folkhögskolan är många; det är andra veckor med studiemedel från CSN, kursen kostar ingenting, det är lite litteratur och ett annat sätt att studera på. Men tyvärr finns det en nackdelen med kursen, eller rättare sagt med distanskursen. Distanskursernas upplägg är lite olika, man träffas allt ifrån varannan vecka till ett par dagar någon gång i månaden.

Jag är antagen till Sigtuna folkhögskola och deras Stockholmsmodell, den innebär just träffar varannan onsdagkväll och så några internatveckor- och helger. Detta kommer kosta mig 15000 kr i kost och logi. Nu har jag tittat runt lite på andra skolor då jag troligtvis flyttar ner till Östergötland eller Småland i sommar. På St Sigfrids folkhögskola i Växjö har de också en distansmodell på kursen där man träffas två dagar varje månad, detta kommer kosta mig 2850 kr/termin, alltså under 6000 kr för hela året. Hur kan det vara så stor skillnad? Okej, i Sigtuna träffas man totalt sett fler dagar och då borde det ju kosta mer, men mer än dubbelt så myckt? Antalet dagar skiljer inte så myckt, , det är något i stil med 32 dagar mot 21 dagar. Visst, när man går på Sigtuna blir det träffar i veckorna också men det kostar inte då själva kursen är avgiftsfri. Det är enbart kost och logi som kostar.

Hm, det blir verkligen till att tänka om. *fundersam*

I förra veckan kom antagningebeskedet från Sigtuna till Svenska Kyrkans grundkurs. Jag hade kommit in på Stockholmsmodellen, alltså den som innebär ett antal internat och en träff i Stockholm varannan vecka. Det kändes skönt att beskedet kom och att jag kan fortsätta planera dels inför hösten och dels resten av utbildningen. Dock har jag inte hört något av Hagaberg, men det gör inte så mycket. Har ändå bestämt mig för Sigtuna. Så i onsdags skickade jag in mitt svar. Å idag ansökte jag om studiemedel.

Jag ser verkligen fram emot kurser som börjar i mitten på augusti  med en veckas internat. Det kommer säkert i perioder att vara tufft eftersom vi kommer diskutera och vrida och vända på vår egen tro. Men jag är övertygad om att det kommer att vara väldigt givande också.

Klockan är strax efter fyra och jag är vaken, varför är det så svårt att sova? Har haft svårt att sova de senaste dagarna, det beror troligtvis på att jag gått och blivit förkyld. Att vad jag än gör så är det för varmt eller för kallt. Sen kommer det en massa funderingar också, framförallt inför hösten och valet av Svenska Kyrkans grundkurs. Antagningsbeskeden kommer på måndag eller tisdag och då måste jag ta ställning till om jag vill gå i Sigtuna eller på Hagaberg. Nu låter jag kanske ganska så kaxig men det verkar som att jag kommer bli erbjuden en plats på båda skolorna. I Sigtuna rör det sig om grundkursen på deltid enligt den så kallade Stockholmsmodellen. Det innebär träff varannan onsdagkväll och så ett antal internat; en start- och en avslutningsvecka och så sex helger. På Hagaberg är det lite mer osäkert, där vill jag helst gå deras distanskurs och då innebör det åtta eller nio internat; torsdag eftermiddag till lördag eftermiddag. Dock är det inte säkert att det finns tillräckligt många deltagare och då kan det bli tal om deras heltidskurs, alltså måndag till fredag i sexton veckor. I så fall måste jag vara på plats i Södertälje varje morgon vid halv nio-tiden. Det blir ganska så tufft att ha den resvägen i fyra månader men samtidigt är det inte så lång tid.

Så vad väger för och mot de olika varianterna? Distanskursen på Hagaberg har minst antal träffar, å andra sidan är den nog dyrast. Varje helg kostar 1600/1700 kr för del i rum och frukost, sen tillkommer matkostnaden. Heltidskursen på Hagaberg är å andra sidan mest ekonomiskt försvarbar men å andra sidan innebär det många, långa timmar på pendeln under hösten. När det kommer till distansmodellen i Sigtuna har den färre antal internat men träffar varannan vecka vilket kan göra att det blir bättre gruppdynamik. Dessutom är den billigare än disanskursen på Hagaberg, Sigtuna tar en total summa om 15000 kr för internaten. Så, vad gör man?

När det kommer till upplägg så har Sigtuna fler lärare och där jobbar man en hel del i projekt och i mindregrupper. Man har valmöjlighet på lite olika inriktigtning och dessutom jobbar man mer aktivt med varandra. Hagaberg å andra sidan håller kontakt via nätet mellan träffarna. Något som är smidigt och kan göras när man har tid. Dock så är Hagaberg på väg att byta lärare och ingen vet vem som kommer ta över kursen. Många frågetecken och funderingar. jag kanske får ta och försöka sova på saken och vänta på antagningsbeskeden i nästa vecka

Imorse skulle jag åka till Hagabergs folkhögskola för en informations och samtalsträff inför antagningen till Svenska Kyrkans grundkurs. Jag tog pendeln från Karlberg och satte mig i lugn och ro för att läsa Metro. Efter en stund var vi i Stuvsta och där stannade tåget till, föraren sa att vi hade stoppsignal och inte fick åka vidare. Vi stog still ett par minuter till innan föraren återkom, då fick vi veta att det skett en olycka i Flemingsberg och att tåget skulle vända i Huddinge. Där skulle ersättningsbussar ta vid för resa söderut.  Som tur var bor min pappa i Hagsätra så jag ringde honom och fick skjuts till Hagaberg.

Men jag funderade på det där med olycksfall, tydligen brukar de gå ut med att det är ett olycksfall när någon hoppar framför tåget. Om det senare dessutom inte står något i tidningen eller de inte säger något på nyheterna så kan man vara ganska så säker på att någon hoppade. Vad jag också förstår så sker det fler självmord framförtåg och t-bana än vad många av oss känner till och kanske ens vill känna till. Jag tycker det är tragiskt, dels att så många tar livet av sig och dels att de utsätter andra människor för sitt dåd. Att en tågförare ska gå leva med skulden att ha kört på eller över någon och tänk på alla människor som får städa upp efter. För att inte tala om de anhöriga. *ryser i hela kroppen*

Jag hoppas verkligen att jag har fel denna gång.