december 30, 2021

Jag är av den bestämda åsikten att julklappar primärt ska vara roliga. Jo, jag vet att det finns klappar vars syfte är nytta snarare än nöje. Jag vet att det är viktigt att få saker som ordnar upp livet på ett eller annat sätt. Faktum kvarstår ändå, roliga julklappar är… ja, roligast. Håller ni inte med? I år är jag världens bästa förälder. Detta är i alla fall vad jag intalar mig själv efter att ha gjort inköpet av årets roliga julklappar. Som ni alla vet så har jag hela 5 barn. Det blir alltid stora inköp och jakten på roliga julklappar sker egentligen under hela hösten. I år slog jag nog rekord i att vara ute i god tid. Förrådet i vilket vi förvarar klapparna har varit förbjudet att tillträda i flera veckor redan. Inte för att någon av de skulle försöka smyga sig in nu. Detta var ett större problem när de var yngre. Jag tänkte att jag skulle presentera de roliga julklappar jag köpt inför julen 2021. Det låter väl som en bra och hållbar idé? Jag bara skojar, förstås. Mina barn läser min blogg och därför vore det oerhört olyckligt att avslöja allt på det viset. Nej, deras roliga julklappar kommer att avslöjas först under dagen då de ska avslöjas: på julafton. Så är det med den saken. Däremot så ska jag berätta lite snabbt vad jag köpte förra året. Jag börjar med den roliga julklappen till min förstfödde. Hon har blivit så vuxen nu att hon börjat på universitetet. Javisst, hon bor nu långt upp i norr och ska bli ingenjör. Roliga julklappar för norrlänningar vet vi alla vad det innebär. Jag köpte förstås ett par skidor till henne. Hon hade aldrig tidigare stått på ett par så detta blir definitivt intressant. För att hon verkligen skulle tycka att detta var en rolig julklapp såg jag till att köpa nybörjarskidor. Jag var faktiskt lite skeptisk till mitt eget beslut. Om inte annat för att jag inte visste hur det skulle gå att frakta med skidorna upp igen. Det gick i alla fall bra och hon lärde sig åka längdskidor snabbare än jag någonsin hade kunnat. Imponerande tjej det där. För att inte tala om imponerande förälder som köper så roliga julklappar, eller hur? Övriga i gänget fick julklappar som var roliga utifrån deras perspektiv. De yngsta fick saker som matchade deras fotbolls- respektive hästintressen. Mellanbarnet som blivit lite av ett sociala medier-fenomen, föräldrarna upp i dagen, fick tillbehör för det. Roliga julklappar har betraktarens subjektivitet i fokus. Har jag rätt? Lämna gärna era kommentarer så ska jag försöka svara så snart som bara möjligt!

Det var en gång en man som var omåttligt fascinerad av usb c. Han började som en helt normal person med jobb och familj och allt det vanliga. Hans vänner beskrev honom som trevlig och glad, måttligt teknikintresserad. Det rullade på utan konstigheter, tills den dagen mannen fick höra talas om usb c. Hans måttliga teknikintresse gjorde att han läste om usb c, som då var ett nytt påfund. Så långt allt väl. Vartefter mer information om usb c fanns att hitta blev mannen mer och mer fascinerad. Han läste det han kunde, och när möjligheten fanns började han köpa prylar med usb c kontakter. Det här var egentligen inte heller något problem, ännu. Men med tiden började hans familj och vänner märka att hans intresse blev mer fanatiskt, konversationerna gick från väder och middagsplaner till vad mannen för dagen hade att säga om usb c. Det finns förvånansvärt mycket att säga om det om man som mannen låter sig uppslukas av ämnet. Ibland gjorde han utvikningar om övriga standarder, men på något sätt återkom alltid samtalet till usb c. Mannens agerande blev mer märkligt, han kunde vägra använda en pryl som inte hade usb c. Han ville döpa sitt kommande barn till usb c, vilket frun klokt nog satte stopp för, men hur hon överhuvudtaget stod ut med honom såhär länge kan man fråga sig. Mannen fick sparken från sitt jobb som han inte längre skötte, han hade istället börjat göra amatörmässiga installationer av usb c på diverse udda ställen. Hans nyfikenhet på usb c hade eskalerat till en besatthet.  Familjen och vännerna hade fått nog av usb c och tvingade mannen att söka hjälp. Det var inte helt enkelt att hitta en terapeut som förstod sig på problemet, inte heller fanns det ännu några stödgrupper för detta. Men så småningom fick mannen hjälpen, och med ytterligare tid förstod han själv hur långt det hade gått och han jobbade sig ifrån sin ohälsosamma fascination för usb c för att återigen bli lite mer som de andra. I hemlighet saknade han dock den målmedvetenhet han känt i sitt usb c intresse.