Fortsättning på förra veckans berättelse.
Det var en märklig situation. Att vakna upp i ett helt annat jag i en helt annan tid. Jag visste inte hur det hade gått till. Jag visste bara att det hade skett. På något sätt vilket jag inte kunde förstå hade jag rest i tiden och hamnat i Stockholm under den tid då jag arbetade med fasadrenovering.
Fikarummet i byggbaracken var det rum i vilket jag landade i mitt 25-åriga jags kropp. Jag såg mig omkring och såg mina gamla kollegor, de jag en gång i tiden arbetade inom fasadrenovering i Stockholm tillsammans med. En av dem, Greger, såg mot mig och reagerade på att jag såg blek ut. Han sa på den bredaste norrländska man kan tänka sig:
- ”Är du OK?”
- ”Jag… ja, jo” svarade jag och ljög.
Jag var långt ifrån OK. Hur kunde detta ske? Jag hade inte arbetat med fasadrenovering i Stockholm på tre decennier. Jag var en gamling nu egentligen. Men inte längre. Jag tittade på mina händer och kände på mina lår. Smärtan i knäna var borta och håret på huvudet var tjockare än de varit på många år.
Det är nästan lite lustigt. Den tid då jag arbetade med fasadrenovering i Stockholm hade nästan sluppit ur mitt minne. Jag tänkte väldigt sällan på den. Jag tror att detta kan bero på att jag var verksam inom fasadrenovering i Stockholm i en slags mellanperiod. Jag menar att det var en tid då jag hade bott i stan i ett år. Ungefär 2 år innan att jag hittade mitt ”kall” och den framtid jag skulle komma att välja längre fram. Det var då jag jobbade med fasadrenovering i Stockholm. Missförstå mig inte: Jag tyckte att det var roligt att jobba i Stockholm och med fasadrenovering. Men jag visste ändå hela tiden att jag inte skulle bli särskilt långvarig.
Kanske var det därför som detta hade inträffat. Kanske hade jag skickats tillbaka i tiden till tiden då jag jobbade i Stockholm, med fasadrenovering, för att det höll på att försvinna ur minnet. Kanske var det mitt sinne som flyttat mig tillbaka. Skulle jag ens komma ihåg att detta hade skett? Det var många frågor som dök upp.
Nu stod alla kollegor jag jobbade med fasadrenovering i Stockholm med och tittade på mig. Hela gänget. De såg besvärade ut. Min gamla chef Jörgen öppnade munnen:
- ”Du har väl inte glömt oss?” sa han vädjande.
Sedan vaknade jag.